Torsdag 12 april

Ibland använder jag mig av strutsmetodiken. Nu jagar den mig på nätterna. Trots att huvudet är djupt ner i sanden

Lisa hävdar att en struts kan äta max 9 avokados på en och samma gång, annars dör den. Och hon har hävdad det här med sån frenesi så jag har börjat tro henne - hon har trots allt arbetat på Kolmården. Det här har lett till långa diskussioner i min bekantskapskrets där jag med en dåres envishet försvarar Lisas påstående.
Nåväl, jag har kollat en annan sak gällandes strutsar, och det har visat sig att deras ögon är större än deras hjärnor, och att dom inte kör ner huvudet i sanden.
Men är det något som jag gör, så är det att köra ner huvudet i sanden:

Jag var i Berlin, för första gången, över påsk. Det var precis så sjukt fantastiskt som man skulle kunna ha tänkt sig. Vi lämnade visserligen inte Östberlin en enda gång, men vi tog långa promenader längs Karl-Marx-Allee, Rosa Luxemburg Strasse, Schönhausser Allee m.m. Vi drack öl, Kristallklar, Berliner Pilsner, Becks, mitt på dagen. Och riktig absinth. Vi gick på de absolut häftigaste klubbar jag NÅGONSIN satt min fot på: White Trash Fast Food, RIO, 103, Picknick, och en massa andra som jag konstigt nog inte kommer ihåg namnet på. Vi var i ölstugor, t-shirt affärer, på gourmetrestauranger och konserter. Vi startade varje kväll i vårt rum på vårt hostel med typ ett halvt kilo salami och två öl. Det var fint väder, bra musik och härlig dans.
Sen när vi skulle åka hem i måndags missade vi vårt flyg. Med tre minuter. Och fick köpa nya biljetter till ett plan som gick nästan ett dygn efter.
Och kostade.
5 200.
Kronor.
Styck.
Enkel resa.
Det var ändå inte businessclass.

Jag orkar inte tänka på alla härliga saker jag kunde ha köpt istället. En diskmaskin, till exempel. 
Jag orkar inte tänka att jag inte har råd med 5 200 pix. Tack  för kreditkort.
Jag orkar inte tänka på vilket jävla miffo jag är som missar en flyplansavgång. Jag försov mig inte ens.
Så jag stoppar huvudet i sanden och vaknar kallsvettig mitt i natten.

Life is a bitch - then you die, som Zappa så träffande beskrev det.
/
Fredda O.

P.s. För övrigt ringde Erik Fichtelius mig alldeles nyss. Jo, DEN Erik Fichtelius. Han lyssnade på dagens program och hörde oss prata om Jurij Gagarin, ringde upp mitt under sändning och ville att vi skulle spela upp en dikt som en gammal Eko-medarbetare har läst in om just Jurij Gagarin. Dikten skulle tydligen vara helt fantastiskt rolig. Tyvärr hittade jag den inte i dag, men om Gud är god och arkivet hjälper oss, kanske ni får höra den på måndag.
Men visst är det stort? Erik Fichtelius ringde till oss på redaktionen mitt under sändning för att tipsa oss om inslag.  Tack, förresten Figge. Ring gärna igen! D.s.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista