"Degradering"

Så var det förmodligen, om inte århundradets världshistoriens och mänsklighetens största under sker i nästa omgång, avgjort.

Degradering.

Det behöver väl knappt skrivas att gårdagskvällen knappast gick i festens tecken.

Vi gav Kalmar en fight, hade vi fått hålla ledningen in i paus kanske det kunde ha gått vägen. Men de var ruskigt starka på alla möjliga sätt och avgjorde med ett stiligt mål av Santin i andra halvlek när matchen ännu stod och vägde.

Det målet kombinerat med rapporter från Skåne om ledning för Trelleborg gjorde uppförsbacken alltför brant.

Stor besvikelse vid slutsignalen och en hemsk känsla att vanka av planen samtidigt som motståndarna sprang iväg för att fira ett potentiellt SM-guld med Speedwayklacken, eller vad det skulle föreställa, nere i ena hörnet.

Men det är inte förlusten mot Kalmar jag kommer att gräma mig över mest när jag blickar tillbaka på säsongen. Det finns andra förluster under säsongen som svider desto mer.

Vad gör och säger man en dag som denna på träningen? En uppgiven stämning låg som en matta över hela Grimsta. Classe och Roger gjorde det enda rätta tycker jag.

Lättsam träning med mycket spel och ledigt imorgon för att försöka ladda lite batterier för en sista kraftansträngning mot Djurgår’n på söndag.

Med tanke på att jag redan fått frågan femtioelva gånger på tjugofyra timmar funderar jag på att spela in ett meddelande på ett fickminne eller tillverka en skylt med texten: ”Ja, vi kommer att gå för fullt mot DIF nästa söndag. Även vi som råkar ha spelat för klubben tidigare”.

Som jag sa till Dagge Malmqvist igår när han intervjuade mig efteråt: Vi kommer självklart att göra vårt bästa mot Djurgården. Men vårt bästa har ju i och för sig inte visat sig vara särskilt bra...

(22 okt)
Richard Henriksson
fotboll@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".