Mitt pinsamma målfacit

Ligger på hotellrummet och laddar för superettan-premiär borta mot Falkenberg.

Falkenbergs IP går inte till historien som den mysigaste arena jag spelat på. Löparbanor och öppna ytor runt planen, inte särskilt mysigt men alltid desto blåsigare.

Dessutom är det platsen där det för fyra år sedan skedde en fräck målstöld.

I april 2004 gjorde jag här min första tävlingsmatch för Brommapojkarna. Jag minns att 20 minuter in i matchen får vi en hörna. Jag lyckas få en liten touch på lyran som dimper ner i straffområdet och styr den mot mål.

Vid stolpen står Christer Mattisasson som försöker stöta in bollen men missar.

Försvararen på mållinjen blir så överraskad att han släpper in bollen vid stolproten.

Jag har gjort mitt första mål i BP-tröjan, men vad händer sedan? ”Kitten”, som måltjuv han är, gör en Charlie Davies och claimar oblygt målet!

Ok, tänker jag, som van vid allsvenskt tror att det ska finnas reprisbilder som efteråt kan skipa rättvisa och ge mig mitt mål. Icke. I superettan finns ingen sådan service.

Storsint som jag är låter jag ändå Mattiasson få målet. Just den försäsongen hade jag dessutom gjort tre mål och tänkte att här kommer det snart fler mål från R. Henriksson.

Sedan dess har jag spelat ytterligare 80 seriematcher för BP. Kan ni gissa hur många mål det har blivit...?

(13 april)
Richard Henriksson
richard.henriksson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".