Att flytta hemifrån

Satt nyss och lyssnade på som diskuterade detta om att flytta hemifrån... Jag flyttade själv hemifrån för snart två månader sen och det var bland det roligaste och sorgligaste jag gjort. Jag kommer från en familj med fem personer och kontrasterna blir då väldigt stora. Jag är så van vid ljudet, allt stök och den enorma kärleken som finns i en stor familj. Sen kan ju tilläggas att det som är skönt är att inte behöva bråka med syrran om vem som ska använda badrummet på morgonen..

Som äldsta barn får man, precis som Dani sa, ta mest ansvar och man lär sig snabbt att det är så det ligger till och att det är den lotten som föll på en. (Det betyder inte att jag inte bråkade med mina föräldrar om detta så fort tillfälle gavs). Men det gör också ofta att man fortare känner sig redo att flytta hemifrån.

Men nu när jag väl flyttat så saknar jag dom så himla mycket mest hela tiden, men jag ska inte ljuga, det är väldigt skönt att själv kunna bestämma när man ska städa,låga mat eller diska. Som ni ser skiftar jag hela tiden mellan att sakna dom och känna att det är ganska skönt.. Det ska dock tilläggas att jag både med glädje och lite sorg flyttar hem till mina föräldrar igen under en period i slutet av februari. 

Men sånt är livet när man är student och inte kan få ett förstahandskontrakt. Nu ska ge mig ut och
köpa en tårta till en viss lillebror som fyller år idag.

Ha det fint!

Lucia

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".