De där tiderna...

Ni vet de där tiderna när man va fett liten och typ ens pappa brukade bära en till sin säng om man höll på att somna vid teven i vardagsrummet. Eller om man hade somnat så vaknade man upp i sin egen säng och visste att farsan hade lekt superman.

Saknar de där tiderna nu asså. För ibland pallar jag inte ta mig från vardagsrummet till sovrummet helt ärligt.

Notera, det e inte lathet, utan trötthet!

Ni vet när man kollar på en film i vardagsrummet och börjar känna sig fett trött, det e inte värsta bästa filmen men man vill fortsätta kolla ändå. Man börjar gäspa överdrivet många gånger, känner att ögonen sviker en och man börjar se suddigt. Men man vill inte somna i soffan av nån konstig anledning, man vill liksom sova i sin sköna, mjuka, lagom kalla säng för soffan e helt obekväm. Men man orkar inte ta sig till sovrummet!.. Det e då!

..Det e DÅ jag saknar de gamla tiderna när min pappa lekte superman.. men nu e det andra tider, för jag väger inte 35 kg längre och han e inte Magnus Samuelsson.. Så det funkar inte! Fan för de!

Vet inte hur jag ska lösa det här problemet. För som sagt, min pappa e inte, och kommer aldrig bli Magnus Samuelsson och jag kommer fan aldrig väga 35 kg igen.. Tror att problemet nog aldrig kommer bli löst. Damn..

Emma

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".