:(

Jag kom precis hem.

Jag hatar känslan som finns i mitt hem. Jag brukade alltid säga när jag satt hemma hos Julia att det var så lungt i hennes lägenhet.Tyst och skönt medans hos mig var det alltid liv till 4 på morgonen kunde hela damiljen gaaaap skrika och i bland äta meza som mamma hade gjort till pappa för han kom ju alltid se sent från jobbet och då skulle hon göra nått gott till hennes man självklart..Jag önskade mig den tystnaden Men jag ångrar mig. Hur kunde jag önska något annat än vad jag hade? När Pappa kommer hem sent på natten sover alla. Inte ett ljud.. Ibland hör man mamma spy i toan och inte mer än så..

Just nu är hon i sjukhuset. Hon sover där inatt. Dom där cellgifterna hatar jag samtidigt som jag vet innerst inne att ja älskar dom.

Första dagen gick ju bra. Hon kunde äta lite, Sova, och iallafall stå på sina ben. ANDRA dagen började illamåendet komma och sist huvudvärken som gör så ont att jag känner med henne när jag ser på henne. Det gör fan ont i mig! att se sin mamma som i vanliga fall är så stark vara så svag. Att kamma hennes hår och se några hårstrån sakta gå av

När jag frågar henne om jag ska klippa henne pratar hon om något annat..

Läkaren kom in till mammas rum och sa Suzan jag vill säga en sak som är mycket viktigt för dig att höra.

Din sjukdom är borta. Du har ingen cancer. Dina tumörer i brösten finns inte. Det får du inte glömma. jag kollade på min mammas min när doktorn pratade med henne och hon ler med ögonen. Han avslutar sina meningar med att säga:

"Cellgifter är bara en extra behandling" han klappar till hennes axel och går..

Kan man inte koppla ihop några sladdar mellan mig och mamma så jag kan ta emot allt hon har? Hon har gått igenom så mycket och det här är det sista hon behövde.. Idag kramade jag henne så hårt. Jag blir helt varm inombords och jag känner mig som en bebis som får en fet dos beröring av sin mamma. En underbar känsla..

Det känns så tomt utan henne här så jag hoppas att hon blir bättre tills imårn..

Ska försöka sova och jag skriver väl mer imårn..

God natt!

/Sandra