Tomas Tranströmer. Foto: Petra Amigo/SVT.
P1

Musiken har ordet: Tomas Tranströmer

2011 fick poetenoch pianisten Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".  I femte programmet i serien "Musiken har ordet" visar vi att Tranströmers lyrik även klingar av musik. Vi hör honom läsa egna dikter och dessutom själv spela pianostycken för vänster hand.

Poeten och författaren Eva Ström fick diktsamlingen Den halvfärdiga himlen redan som tonåring.

-Tranströmers dikter var musik från första stund! Där finns gåtfullhet och mystisk. Där finns även hot, ångest och skräck, men han beskriver också räddningen, och det är ofta musiken som ger tröst, säger Eva Ström, och ger exempel från dikterna Namnet och Carillon.

Danske tonsättaren och dirigenten Bo Holten komponerade musikstycket Resan mot C av två av Tranströmers dikter Resan och C-dur, som står efter varandra i diktsamlingen Den halvfärdiga himlen.

-Jag använder två kompletta körer som kastar ljus över temat från två olika håll. När kör ett lider känner kör två glädje och vice versa. Stycket går från mörker mot ljus, mot låga register till helt ljusa register i musiken, förklarar Bo Holten.

I stycket lade han in klingande fragment av en sång många svenskar känner till, Den blomstertid nu kommer, för att skapa en varm och trygg känsla.

-Det finns människor som tror att smärta och lidande är djupare känslor än glädje. Det är fel, anser Bo Holten.

Pianisten och tonsättaren Daniel Stagno har länge intresserat sig för vänsterhandskompositioner och har skrivit ett sådant stycke inspirerat av Tranströmers dikt Kyrie. Stagno skrev också 17 sånger för piano och bayton baserade på dikter av nobelpristagaren.

- Hans poesi ger enorm inspiration, och det är svårt att låta bli att komponera till dem, säger Daniel Stagno.

Tonsättaren och musikern Catharina Backman valde en dikt av Tranströmer som har plats för musik, nämligen Minusgrader med den inledande frasen Vi är på en fest som inte älskar oss.

- Det är en kort prosatext som var rolig att tonsätta! Jag upplevde kyla och ensamhet när jag läste om festen som en växlingsbangård där Kalla kolosser står på skenor i dimman, berättar Catharina Backman, som lät en man i kören uttrycka en gråtares klagosång, en kontemplativ sorgefras, som påminner om östeuropeisk folkmusik.

Manus och produktion: Birgitta Tollan

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".