Annika och Erik Taesler Foto: privat
P1

Tendens: Den största sorgen - och kärleken

- Det är nog den största sorg jag varit med om, att inte kunna ta upp mitt barn när han gråter. Å andra sidan har jag aldrig förr upplevt en sån kärlek.

För tio år sedan föll Annika Taesler av en häst och blev nästan helt förlamad. Sedan dess är hon rullstolsburen och behöver personlig assistans nästan dygnet runt.

Trots det har hon kunnat bära ett barn och gå igenom en förlossning. I våras blev hon mamma till Erik. I början var både Annika och hennes man Martin lite oroliga för hur det skulle gå att ta hand om ett nyfött barn. Men det har fungerat långt över förväntan.

- Jag var rätt nojig med tanke på Annikas behov av assistenter och allt praktiskt som måste funka, men det har gått otroligt smidigt! Den första tiden som småbarnsföräldrar har varit enormt rolig, säger Martin.

En farhåga som sitter som en tagg i Annikas sinne är att Erik en dag, när han blivit tonåring, kanske kommer att skämmas för henne.

- Tänk om han inte vill att jag kommer och möter honom i skolan...

Samtidigt irriterar hon sig på den tankegången.

- Det är ju sådana fördomar som jag verkligen vill motarbeta!

Martin är inte lika orolig.

- Vi kommer att kunna vara tillsammans med vårt barn mycket mer än många andra föräldrar. Han kommer att få en jättebra uppväxt!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".