27 mars "kampen mot vädret"

Det känns som om jag för en kamp mot vädret. Jag HATAR snö och kyla, och kan bli på ett ruskigt dåligt humör när jag vaknar på morgonen och ser snöflingorna singla ner. Men nu har jag kommit på ett sätt

I morse vaknade jag och tittade ut - massvis av snö. Jag gick ut och hämtade tidningen och höll på att halka i trappan, men brydde mig inte. Jag sopade av flera ton från bilen, men brydde mig inte. Jag körde in på snorhala vägar till jobbet, men brydde mig inte. För jag visste att den inte skulle bli långvarig!
- Kom du, för du kommer minsann smälta bort om några timmar.
- Haha, trodde du ja!
Såna barnsliga kommentarer kan jag säga till snön. Tyst, så ingen hör mig. Och nu när jag tittade ut genom köksfönstret på jobbet, så ser jag hur den tynar bort. Hur den rinner iväg, och hur den smälter bort... sakta men säkert...HAHA!

Vad är det som gör att vädret väcker så starka känslor? Är det att det inte går att kontrollera? Jag är något av ett kontrollfreak, och vill gärna kunna bestämma över saker, men vädret går det ju inte att påverka. Och visst har det sin charm?
Men jag tycker faktiskt att årstiderna kan bestämma sig och inte breda ut sig för mycket.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".