1 av 4
2 av 4
3 av 4
4 av 4

Månadens korre: Camilla Blomberg, Ryssland.

Camilla heter jag och är månadens korre i Ryssland. Första gången jag var i här var hösten 2003, då som utbytesstudent i Moskva. Jag hade massor av fördomar, trodde att man var tvungen att tejpa över märken på jeansen med silvertejp för att inte bli rånad, köpte massor av långkalsonger och funderade över hur min lever skulle klara av all vodka.


Under det året hann jag med mycket annat än plugg. Nästan bara annat. Åkte på weekend till St. Petersburg, tog transsibiriska till Vladivostok, fiskade (utan framgång) på Bajkalsjön, solade i Sochi (även kallat Rysslands Florida…), försökte bestiga Mt. Elbrus (Europas högsta topp), flög till Rostov-on-Don för att överraska mina vänner som tagit bussen till fel Rostov och så jobbade jag ett halvår på ett ryskt företag och försökte kränga kreditförsäkringar till skandinaviska företag.

Allt detta resande och alla upplevelser gjorde att jag både lärde mig ryska och blev väldigt intresserad av Rysslands regioner utanför metropolen Moskva. I Moskva kan man dricka drinkar i tjusiga skybars, lyssna på en av hundratals konserter varje kväll i någon källarklubb, ligga på en soffa och röka vattenpipa på en Uzbekisk restaurang, fika på trendiga kaféer eller bara gå på stan och fascineras över alla fallfärdiga hus, guldkupoler, gatumusikanter och svarta Mercedes.

I regionerna finns inget av det där. En och annan guldkupol kan man väl komma förbi och så finns det slitna hus förstås. Det finns mer orörd mark och mer äventyr helt enkelt.

På en fest efter mitt utbytesår träffade jag en kille som jobbade på Ikea i Moskva och så vi skålade för att jag skulle jobba på Ikea i Novosibirsk. Jag gillar galet.

Idag, tre år senare, sitter jag hemma i min Ekeskog soffa i Novosibirsk, Rysslands tredje största stad med 1,5 miljoner invånare, och jobbar som drift- och ekonomichef på Ikea. Det har varit vinter i drygt fyra månader med massor av vit snö och vanligtvis 20-25 grader kallt, ibland runt -35 grader, men alltid väldigt soligt. Nu är det dock mars och snön håller på att smälta till en svart sörja.

Jag har bott här i åtta månader nu och trivs jättebra. Det är inte någon vacker stad, men människorna är trevliga och jag har ett fantastiskt kul jobb. Det är något speciellt med att bo där nästan ingen annan har varit och dit man måste flyga 4 timmar rätt in i skogen.

Inte långt härifrån finns Altay bergen där Ryssland gränsar till Kina, Mongoliet och Kazakstan. Där kan man vandra, forsränna och rida på somrarna eller åka skidor på vintern.

Och galet är det. Vi är på ett sätt här först. Det finns ingen konkurrent ens i närheten av oss. Det verkar som om säkerhetsföretagen har aldrig vaktat något liknande, städbolagen har aldrig städat för liknande krav, inget vet hur man sorterar sopor, vill man köpa något så är det ofta monopol på marknaden, taxin kommer aldrig i tid, vi blir utsatta för långa byråkratiska inspektioner och ibland tar det en månad för varorna att komma fram från Moskva.

Do vstrecha!
/Camilla

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista