1 av 4
Det finns dagar då Andreas mutar vakten och klättrar upp i minareter i Samarkand som en vanlig turist.
2 av 4
P3 Planets korre, Andreas Hedfors, när han var med och delade ut tält efter en jordbävning i den kirgisiska byn Kara-Sogot i januari 2008. Till vänster överste Kusjbakov, chef för det kirgisiska Nödsituationsministeriet i Osj län.
3 av 4
Det kirgisiska referenslaboratoriet i Bisjkek för tuberkulos, under research för svensk radio och lokal press.
4 av 4
Under researchen fick Andreas stora skälvan och trängde sig före i kön till lungröntgen.

Andreas Hedfors, Kirgizistan

Hej!
Jag heter Andreas Hedfors och kutar runt bland dammiga postsovjetiska boulevarder och sjutusenmetersberg med jurtor och jäst stomjölk på.

Jag drömmer om att göra avslöjande journalistik om heroin-, vapen- och människohandeln i Centralasien, men hittills har jag bara råkat avslöja att den kirgisiska statliga turisttjänsten utnämnt fel bergstopp till jultomtens hem. 

Jag frilansar sedan hösten 2007 i denna bortglömda (regionen var stor på medeltiden) del av världen. Tyvärr har jag upptäckt att samma sak som gör den idealisk för västerländska journalister (”ingen vet något om den”) också gör den till en mardröm ur insäljningssynpunkt (”ingen bryr sig om den”). 

Till vardags är jag 30 år och flintis. Jag har en konservativ elitistbakgrund på ställen som Tolkskolan, Rotebro IS P-78 och Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten, men väger upp det med anarkistiskt flum som att engagera mig med civil olydnad mot den svenska vapenexporten till Irakkriget och Gulfdiktaturer. Jag är fyrfaldig toastmaster på bröllop och kan ibland jonglera med fem små objekt. 

För P3 började jag jobba hösten 2004 som praktikant på P3 Front. Jag har gjort Transitjobb om uzbekiska MR-tjejer och om palestinska bondeledare.

Jag talar annars gärna lyriskt om min tid på P4-stationer i obskyra svenska län. Stoltast är jag över att ha avslöjat en mjölkpulverfabrik i Vimmerby som inte renade sitt avlopp och över en djupintervju med en riktig terrorist (men det var inte på P4 som tur är). 

Jag låtsas att jag tycker resande är ytligt och att jag bara gör det för att ta mig till platser (gärna sjö-, buss- och tågledes, som resan till Bisjkek), eller för ”att jobba.” Men de som sett mig maniskt rabbla hälsningar till förbiblåsande bilar en alltför sen liftarkväll i Mellansverige, eller svettas mot fönsterglaset på en gammal Volkabuss i Turkmenistans kollektivtrafik vet bättre.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".