Måndag 22 juni

Muzik del 5: Musik & klimat

Dagens program handlar om kall och varm musik. Durig och mollig. Inåtvänd och utåtriktad.

Det kan verka utopiskt att försöka hitta en nationell identitet bara genom att lyssna till musik. Men i sin blandning av amatörism, provinsialism och professionalism är musik ett slående exempel på inlånade, omformade och nyskapande influenser. Allt det som identitet tycks bestå av.

De yttre betingelserna gör musiken till vad den är och har varit. De öde hedarna och gårdarna, dalsänkorna, allmogeskåpen och kurbitsmönstren finns på något mystiskt vis lagrade i musiken. Samtidigt är det en äkthet som tål att ifrågasättas.

Det handlar om hur vi ser på oss själva och andra ser på oss. Det exotiska och egocentriska ligger alltid på lur. Men hur kommer det sig att musik från Madagaskar ofta går i glada durharmonier och musik från Grönland är kärv och drar åt molltonarter? Varför upplever amerikanska rockmusiker ofta svensk rockmusik som karg och stilren?

Gäster: antropologen Ingela Edkvist och musikproducenten Sten Sandahl

Har lanskapet, dess geografi och klimat någon inverkan på musiken; instrumenten, hur det låter? Går det att dela in världen i olika musikzooner med avseende på klimatet? Har landskapets form någon inverkan på musiken? Minnet och musiken? Var det klimatet eller kulturella traditioner som från början formade människan och hennes musik?

I alla tider har tänkare tolkat klimatets påverkan på människan. Grekerna ansåg klimatet viktigt för läkekonsten, och för statsskicket. 1700-talets tänkare kopplade ihop ras och klimat, och när klimatlärans storhetstid var över fanns tankarna kvar i rasläran.

Klimatets inflytande på det mänskliga livets villkor är svårt att förneka. Under den senaste tiden har vi kunnat läsa spekulationer om att det allt varmare klimatet i Nordeuropa på sikt kan hota Medelhavsländernas turistindustri. Man har diskuterat om den globala uppvärmningen i framtiden kan påverka Golfströmmens riktning, och cancerlarmen duggar tätt i samband med rapporterna om ozonlagrets förtunning. Det är bara några exempel som visar att människans påverkan på klimatet och klimatets påverkan på människan är högaktuella.

Vår tid är inte unik. Klimatets påverkan på människan har tagits för given under nästan hela Västerlandets kulturhistoria. Däremot har analyserna och slutsatserna av klimatets påstådda inverkan varierat mycket över tiden. I dag används knappast begreppet "klimatlära" längre. När ord som "nationalkaraktär" och "folkkaraktär" har kommit ur bruk finns det heller ingen anledning att teoretiskt förklara dessa begrepp. Klimatlärans användningsområden har försvunnit och därmed har själva teorin blivit överflödig.

Hippokrates - som brukar kallas läkekonstens fader - underströk betydelsen för läkare att ta de klimatologiska förhållandena i beaktande. Klimatet, skrev han, lämnar inte "det minsta bidraget till läkekonsten, utan tvärtom det allra viktigaste".

I sjunde boken av "Politiken" diskuterade Aristoteles klimatets inverkan på statsskicket och kom förstås fram till slutsatsen att just Greklands idealiskt tempererade klimat gjorde det möjligt för grekerna att tillgodogöra sig modet som följde med kylan men också intelligensen och konstnärligheten som krävde ett varmt klimat.

Den klassiska klimatläran hittar vi hos Montesquieu i "Om lagarnas anda" från 1748. Boken innehåller en fysiologisk teori som på ett systematiskt sätt förklarar hur klimatet verkar och varför olika egenskaper, dygder och sjukdomar existerar i vissa klimat men inte i andra.

Enligt Montesquieu drar kylan samman kroppens fibrer, vilket förhöjer elasticiteten och förbättrar blodcirkulationen. Detta innebär att människor från kyliga områden blir friska, starka och modiga. I förlängningen alstrar dessa egenskaper frihetliga styrelseskick.

Montesquieu hade alltså en fastare och mer stringent teori om exakt hur klimatet inverkade på människan. Och 1777 la den svenske historikern Jacob Fredrik Neikter fram den första delen i en stor avhandlingssvit om klimatets inverkan på folkens olika beskaffenhet där han utvecklade de vetenskapliga argumenten för klimatläran. Han menade att lagar och utbildning i viss mån kunde tygla de latenta karaktärsdragen, men aldrig förändra dem.

Med 1700-talet var klimatlärornas storhetstid över, även om de togs på allvar långt in på 1800-talet. Och än idag florerar föreställningar om "hetlevrade sydlänningar" och "inbundna nordbor".

Muzik samtalar med antropologen Ingela Edkvist och musikproducenten Sten Sandahl. Programledare Mikael Strömberg.