Den onda, den goda och den vackra

Jag har sett Black Swan. Natalie Portman spelar ballerinan, som får drömrollen att spela vita och svarta svanen i Svansjön. Hon är otroligt vacker, otroligt duktig, och har otroligt många ljusrosa plagg.

Med tolkningen av "den vita svanen" har hon inga som helst problem. Däremot med den SVARTA! För den svarta svanen kräver ett mer ondskefullt och lite galet psyke, och den kontrollerade ljusrosa ballerinan får problem. Till hjälp har hon den franske excentriske koreografen, som ger henne "hemläxor" för att locka fram sin ondare sida. "Gå hem och onanera" säger han. Sen tvångskysser han henne, hon biter honom i läppen och han skrockar förnöjt eftersom hon visat lite uppstudsighet.

Det visar sig att den ljusrosa svanen faktiskt blir lite crazy. Hon börjar riva upp sår i sin vackra hy. Hon hallucinerar. Hon går ut och super. Sätter sig upp mot sin mycket kontrollerande mor.

Natalie Portman kämpar som ett djur, och är mycket värd alla sina framtida Oscarsbucklor. Särskilt eftersom hon något lyckas mildra den oerhörda övertydlighet som regissör Aronofsky liksom inte kan låta bli.
   Ty dessa "subtila" parametrar leker han med: svart=galen/ond/sexuell och vit=snäll/timid/kontrollerad.

Näedu Aronofsky. Du kan ta dina onani-läxor och hora/madonna-komplex och dra en gammal ljusrosa filt över dig.

Sofia Olsson
sofia.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".