Salvador Dalí

Dalí, Kamprad och fascismen

Så, Ingvar Kamprad var nazist, samtidigt vägrar han än idag ta avstånd från fascistledaren Per Engdahl. Det smutsigaste av alla tänkbara skelett faller hejdlöst ut ur garderoben. Men vi fortsätter att handla på IKEA eftersom nazismen - om man inte hette John Hron eller Björn Söderberg - var något som hände för länge sedan.

För hur ska man göra med nazister och fascister? Salvador Dalí sympatiserade med Franco och sägs ha uttryckt sitt gillande över fascisternas avrättningar av republikanska fångar. Gör det att man inte längre bör titta på hans tavlor? Ezra Pound var, likt Kamprad, fascistsympatisör och antisemit, men ska man därför aldrig mer läsa hans dikter? Arthur Koestler var sionist men gör det ”Darkness at noon” till en mindre fantastisk bok?

Detta är inte retoriska frågor ämnade att plocka politiska poäng åt det ena eller andra hållet utan dilemman som dyker upp varje dag.

Efter att skådespelaren John Malkovich, av politiska skäl, sade att han ville skjuta den brittiska Mellanösternkorrespondenten Robert Fisk hade jag svårt att se ”I Huvudet På John Malkovich". Att regissören David Lynch var (är?) ett stort fan av Ronald Reagan gör det svårt för mig att uppskatta ”Eraserhead" som den förtjänar att uppskattas.

Det är svårt att skilja mellan en persons politiska värderingar och dens verk, men som George Orwell en gång sade: ”Man bör, i sitt huvud, kunna hålla dessa två fakta samtidigt: att Salvador Dalí är en god tecknare och en vidrig människa.”

Det är goda råd för ett pragmatiskt leverne.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".