Angel och påsklov

Det är lite klurigt att gå och se en film som blivit så genomsågad som Colin Nutleys Angel. Antingen går man dit och förväntar sig en skrattfest (på det dåliga, råa sättet) eller så försöker man gå dit utan förutfattade meningar, och försöker i alla fall hitta något positivt i filmen.

Jag försökte mig på det senare, och fick en ganska svettig stund på Saga igår. Inte bara var det ekande tomt omkring mig (530 lediga stolar, tror jag bestämt) utan filmen har verkligen inga förmildrande omständigheter.

Förutom det obefintliga manuset, löjligt låg trovärdighet och konsertscener som är så pinsamt gubbrockiga att Mats Ronander känns som en nyskapande artist - förutom allt detta, så är också folk så otroligt fula. Det är som att den är filmad med ett särskilt cellulitfilter som får alla att se rynkiga och jävliga ut. Som Wolff i sin hårpiska. Eller sexscenen med en stånkande Rolf Lassgård, som fick mig att lösa medlemskap i viktväktarna när jag kom hem efteråt. Jo, jag vet att filmen handlar om det obevekliga åldrandet som stjärna - men det här blev ångestframkallande på ett mycket fysiskt sätt. /Roger (som går på påsklov nu).

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".