Gomorra, Gomorra

Vid sidan av ”Waltz With Bashir” och ”Blindness” är min festivalfavorit hittills den italienska filmen ”Gomorra”, regisserad av Matteo Garrone. Det är en filmatisering av Roberto Savianos bok med samma namn (utgiven av Brombergs i Sverige), en inifrånskildring av den napoletanska maffian, Camorran. Berättelsens Gomorra är förorten Scampia, en hop förfallna sextiotalshus i utkanten av Neapel som blivit en krigszon där maffian dumpar miljöfarligt avfall, tonåringar leker Tony Montana med upphittade kalashnikovs och familjerna sitter hemma i köket och silar knark i matmixern. 

Så här har jag aldrig sett den italienska maffian skildrad på film förut. Det finns inte ett spår av romantik, inga glänsande kostymer, ingen gentlemannamässighet, bara förlamande rädsla och bottenlöst förakt.

Filmen är dokumentär till sin karaktär, kameran tassar runt och hänger huvudpersonerna i nacken. Och känslan av att camorrans makt är verklig blev bara starkare när jag gick på presskonferensen och såg den järnring av surmulna vakter som omsluter Roberto Saviano vart han än går. Enda gången han levt utan beskydd de senaste två åren var under manusarbetet med ”Gomorra”.

/C

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista