Offer och förövare

Många menar att det behövs en konflikt för att berätta en bra historia och på en filmfestival leder det till ett pärlband av historier om olika offer. Några exempel ur årets festivalfilmer:

Först,  hemhjälpen i "The Housemaid". Hon blir såklart älskarinna till mannen i familjen varpå en rå hämndaktion riktas mot henne. Den planeras och genomförs av den rika hustrun och hennes mamma. Regissören IM Song-Soo menar att filmen visar att man inte kan leva ett fint och gott liv som den rika mycket kulturellt bevandrade familjen gör om man ändå måste trampa på dom små. Hemhjälpen offras för att bevara lugnet i huset och det härliga överklasslivet.  (Men sen kommer offret tillbaka och en av de värsta men mest spännande hämdscener jag sett spelas upp).

Sen har vi offret för staten. I Doug Limans “Fair Game” får vi historien om hur en CIA-agent, spelad av Naomi Watts,  får sparken efter att hennes man avslöjat detaljer som går emot regeringens tes om att Irak köpt uran i Niger. Det vi sen får se är en ibland Kafka-artad kamp mellan medborgare och stat där smörjmedlet för kampen är "the truth and nothing but the truth..." Filmen baseras på verkliga händelser efter den 11 september och Valerie Palme (Watts) och Joe Wilson (Sean Penn)  finns i verkligheten.

En annan historia som visar upp hur människor offras för det dom tror på är ”Men of God”. Historien är baserad på en rad händelser i Algeriet efter 93. Ett kloster med sju franska munkar i Algeriet blir utsatt för svåra påtryckningar efter att en grupp islamister börjat döda icke-algerier i området. Munkarna överväger att lämna byn, men de täta banden med ortsbefolkningen och deras övertygelse om guds kall får dem att stanna. Efter flera månader av påtryckningar från både islamistgruppen och den korrupta militären så kidnappas munkarna.

Några filmer från Cannes där offren är berättare och kanske får sin abslouta hämd eftersom att deras historier visas upp här.

/Lisa