Rogers tre i topp

Om jag satt i juryn med Tim Burton skulle jag hävda följande som vinnare (utan inbördes ordning):

 Biutiful av Alejandro Gonzales Innaritu

Istället för en fragmentarisk historia som fladdrar runt hela jordklotet (Babel) så samlas hela världen i Spanien. Javier Bardem borde vara självskriven för ett skådesepelarpris, och Innaritu har gjort en av de få filmerna som jag sett i årets tävlingsserie som lyckats kombinera konstnärligt uttryck, ett politiskt budskap och fängslande människoöden.

Another Year av Mike Leigh

Fyra årstider med ett par i 60-årsåldern som omger sig med misslyckade och förvirrade vänner från förr. Åsikterna gick vitt isär om det var en berättelse om ett lyckligt par, eller snarare om hur de utanför kärnfamiljssystemen alltid blir utstötta och utrysta av de innanför familjegränserna.

Lung Bonmee Raluek Chat av Apichatpong Weerasethakul

Lung Bonmee känner att döden närmar sig, och får besök av sin döda frus spöke och sin försvunna son, som förvandlats till ett ludet skogsmonster med självlysande röda ögon. Kanske den film som ligger närmast Tim Burtons egna estetik? Får i alla fall reinkarnation, spöken och livet efter detta att framstå som väldigt naturligt och odramatiskt.

 Och så en liten gardering kring Poetry av Lee Chang-Dong. En märklig film som till viss del  handlar om en kulturtant som försöker gå en poesikurs och hitta sin poetiska ådra, men också en brutal historia om tonårsvål och våldtäkt samt en berättelse om att acceptera döden. En outsider helt enkelt.