Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Veckomagasin om film, tv, dvd och internet. Detta är programmet för dig som vill nå längre och veta mer...
Cristi Puiu. Foto: Roger Wilson

Cristi Puiu blev hemsökt av onda andar

Det här är Cristi Puiu. Av många ansedd som den regissör som drog igång hela den rumänska vågen. Den som lett till att en rad filmskapare och filmer fått priser på diverse internationella festivaler. Han är regissör av den där sorten som sällan ger svar på under sju minuter (en livstid i radiosammanhang), och vars tankar kring frågor om film gärna svävar iväg till att sluta i någon sorts allmänt ställningstagande kring livets meningslöshet och människornas fåfänga försök att förstå sina liv.

Nu kanske jag låter raljerande. Det är faktiskt inte meningen. Cristi Puius film Aurora är en av festivalens intressantaste. Precis som många andra rumänska filmer är den långsam med långa scener utan klipp, och extremt sparsmakad när det gäller information och förklaringar kring sina huvudpersoner och deras handingar. Men på något outgrundligt sätt blir det ändå fascinerande. Eller kanske hypnotiskt är en bättre beskrivning.

Ett av Puius mål med Aurora var att göra en oförutsägbar film, in i minsta detalj. Han spelade själv huvudrollen, och lurade ibland kameramännen under repetitionerna av scenerna så de inte skulle vara förberedda på hur de följa honom med kameran när det var skarpt läge. Och när han klippte den försökte han också följa någon sorts inre regelverk, som ingen annan skulle kunna förutsäga. På kvällens Master Class var han också full av utvikningar som ingen väntat sig. Som när han plötsligt började berätta att det spökade på hotellet han bodde på när han skulle skriva manuset. Ja, till och med kvällens ena moderator, Nils Petter Sundgren - som väl både sett och hört allt under sin långa bana som filmkritiker - blev lite förvånad när Puiu började berätta spökhistorier. Sju nätter i rad hade han drömt mardrömmar, som utspelades i just det rummet som han bodde i. Och när han sa till i receptionen att det spökade, så höll de med och berättade att en annan gäst just hade flyttat ut av det skälet - men att det brukade ordna sig om man var snäll emot spökena. "Det var som att leva mitt i The Shining", utbrast Puiu till sist. "Jag var tvungen att flytta till ett annat hotell!"

Mer av Cristi Puiu, om än inga spökhistorier, hör du i fredagens Kino.

/Roger Wilson från Göteborgs filmfestival.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".