Beate Grimsrud. Foto: Berit Roald/Scanpix.
söndag 23 januari

Om tvångsbeteende och att höra röster

Beate Grimsrud: ”En dåre fri”. Här lär läsaren känna psykisk sjukdom inifrån. Annas mamma Carin har plötsligt större förståelse för folk som pratar högt för sig själva på stan.

En dåre fri
Av Beate Grimsrud
Albert Bonniers förlag, 2010

En roman om en tung och oförutsägbar psykisk sjukdom, en bristfällig vård och en älskansvärd huvudperson och berättare. Eli lider sen barndomen av plötsliga vredesutbrott, häftiga gråtattacker och så pojkrösterna som fortsätter att plåga henne även i vuxen ålder.

Som tonåring självmedicinerar hon med droger och alkohol tills hon blir så sjuk att läggs in på psyket. Där, på olika avdelningar, kommer hon att vistas från och till, frivilligt och tvångsintagen fram till mogen ålder. Och under denna långa sjukdomsperiod hinner hon skriva romaner, få lysande kritik, nomineras till Augustpris och blir mer och mer på pricken lik författaren själv. Är det en sann självbiografi, gick det till så här, har hon varit så här sjuk och ändå lyckats genomföra så många böcker och filmer och pjäser? Det spelar egentligen ingen roll. Som läsare har jag inget med Beate Grimsruds personliga liv att göra.

Det enda som betyder något är att hon har skrivit en underbar text om mänsklighet, vital,energisk och otroligt nog spotsk och humoristisk.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".