Läs breven till oss

Här har vi samlat reaktioner som kom under temaveckan 2008 från lyssnare och webbesökare.

080525
Hej
Jag har följt radiosatsningen och blir så glad. Inte för att jag har funktionsproblem men jisses, det är rätt många som har. Och alla har ju nytta av ett mer tillgängligt samhälle!
Min mamma satt i rullstol några år och vi var rätt ofta ute tillsammans, man lärde sig snabbt vad som gick och vad som var omöjligt vad gällde krogar, fik, klädbutiker, promenadvägar o s v. Mycket funkade bättre än väntat när vi lärt oss att hojta på närmsta yngre kille för att få lyfthjälp, om de inte först hann erbjuda sig, vilket inte var ovanligt.
Men visst mötte även vi konstiga kommentarer, fast min mamma ju var en fullt vuxen, rentav äldre, kvinna. När folk talade till mig istället för till henne brukade hon säga något i stil med: ”Oj, stackare, har du problem med synen? Jag som talar sitter härnere”.
Jaja, ville bara säga tack. Mamma är död sen ett par år men hon hade älskat den här satsningen!
Mvh Lena

080524
Hej!
Tack för en bra satsning, och jag beklagar bara att jag missat så många program när de gick. Tack och lov att man kan lyssna på webben!
Kommer även direktsändningen imorgon att finnas på webben? Jag kommer tyvärr inte att kunna lyssna direkt.
Kait

Svar: Självklart kan du höra sändningen när du vill på webben:  
/Webbredaktören Välviljans apartheid

080523
Hej!
Välviljans apartheid - En fantastisk rubrik som jag varmt känner igen mig i om än jag inte har hunnit följa programmen som jag skulle ha velat. Har assistans och håller på med rekrytering så mycket tid har gått till det.
Ha det gott och lycka till fortsättningsvis också.
Tack för temat och sändningarna
Gunnel

080521
Hej
Jag är vuxendöv och har cochleaimplantat. Jag hörde bra som barn, men från tonåren började hörseln försämras och jag var ”socialt döv” när jag var ca 35. Helt beroende av synstöd för att kunna uppfatta tal alltså. Telefon var inte att tänka på eller radio. Eller svenska TV-program och filmer om de inte var textade.
Efter en lyckad cochleaimplant-operation 2002 hör jag idag riktigt bra. Inga problem med telefon längre. Om det inte är för bullrigt runtomkring hör jag nästan som en normal hörande.
Det är ett nytt liv och det är kanske först nu jag förstår hur mycket som togs ifrån mig under mina döva år. Att åter höra fåglar som kvittrar, mikrons beep-ljud, kunna använda timer vid matlagningen, eller märka när katten vill ut. Inte behöva sätta handen på tvättmaskinen för att veta om den startat. Så många små saker, till synes oviktiga, men som tillsammans betyder så mycket.
CI kan vara en fantastisk räddningsplanka för oss som blir vuxendöva. Tänk att det nästan går att återskapa ett av människans sinnen. Visst är det fantastiskt och värt att tala om!
Agneta

Hej!
Hur länge tänker ni sprida dessa ”generella dispanser” och myter om 2010 Jag har inte lyckats hitta någon lag vilken påbjuder att det skall vara tillgängligt 2010 endast bedömningar att det bör hinna bli klart till 2010 förutsatt självklart att alla kört igång år 2000 numer verkar t.o.m. politiker nyttja det som bortförklaring snacka om  målförskjutning.
Samma målförskjutning angående ”kostnad” för personlig assistans, där nyttjar politikerna den totala utgiften och kallar det kostnad. Sanningen är att de aldrig gjort någon riktig balansräkning på insatsen personlig assisten. Drygt 80 % av det de kallar kostnad utgörs av löner, varav minst 30 % går tillbaka i kommunala skatter resterande utgörs mest av konsumtion viken beskattas med moms. Därutöver har jag inte sett någon utredning på vilka kommunala besparingar som följer med i fråga om minskad hemtjänst, färdtjänst m.m.  Den största besparingen bör uppkomma i och med att en stor del av rehabilitering kan utföras som träning i hemmet.
Mvh...osv...;-?Per

Angående välviljans apartheid och arkitektur. 
Under mina 4 års arkitektutbildning har min syn på tillgänglighet breddats. Vid byggandet av nya bostäder har tillgänglighetsregler stor makt. När det gäller nybyggnation av bostäder är tillgänglighetskraven något som påverkar mycket mer än vad man kan tro och tyvärr inte i positiv riktning.
Exempel:
Det är många som vill bo i Majorna i Göteborg med vackra 3-våningshus utan hiss. Låga hus som släpper in ljus på den gemensamma gården, enkelt och billigt. Lägenheterna är små och toaletten ännu mindre. Perfekt för fattiga människor som t.ex. studenter. Varför byggs inte denna typ av kvarter och lägenheter idag?
En orsak är tillgänglighetsregler. Hissar är dyrt och gör att husen byggs med helst 6 våningar för att få det skall löna sig. Loftgångar är också ett sätt att betala för hissen.
Reglerna påverkar också bostadsplanerna. Många smarta vällösta små lägenheter går bort. Istället får vi större, dyra, klumpiga planlösningar.
Sammanfattningsvis, det är jättebra att ni har ett tillgänglighetstema i SR men regler som är till för att hjälpa ger inte alltid positiva effekter. De medverkar till dyra osmidiga lägenhetsplaner.
Alternativet skulle kunna vara att anpassa bottenvåningar eller att en viss procent av husen måste vara anpassade.
Mvh Johannes

080520
Tack för initiativet med temaveckan!
Synd bara att den behövs. Varför tillåts vi fortfarande inte synas? Som reportrar/programledare på TV t.ex.
Största problemet för oss är att Sverige inte är ett land utan 268 länder (kommuner) och /eller ett drygt 20 tal andra länder (landsting och län) som alla skiter i eller tolkar Sveriges Rikes Grundlagar. Lagars som i sin tur aldrig ändras för att stå i samklang med alla de internationella konventioner som landet Sverige förpliktigat sig att följa.
Den ”kommunala självstyrelsen” är ett förbannat elände för oss med funktionsnedsättningar! Sverige ska vara ett land och följa de internationella konventioner som ratificerats. (Sverige fälls en gång i månaden i Europadomstolen just för att svensk lag aldrig anpassas till konventionerna!)
Kontentan av att politikerna bär sig åt som dom gör, är att det ger den tydliga signalen till oss alla medborgare, med eller utan funktionsnedsättning: Gör som vi - skit i lagarna och mygla på allt vad ni kan!
Signatur: CNAB

---

Jag tycker ni ska titta på hur våra tillgänglighetsguider kommer att se ut. En tillgänglighetsguide är det instrument som man ska kunna slå upp på nätet - eller få sig en papperskopia av - för att se vad som är tillgängligt för dig som har funktionsnedsättningar i våra alla kommuner.
Vad jag har funnit så kommer alla guider att vara olika och sökvägarna också olika. Konstruktionerna är olika och detta ska vi kalla tillgänglighet?
Sveriges Kommuner och Landsting borde ha upprättat en gemensam mall som kunde användas av alla kommuner och för att inte tala om besparingar.
Tillgänglighet är en uppförsbacke som heter duga och jag tror inte att ens 2020 är ett realistiskt årtal med vår urusla lagstiftning som guide.
Mvh  Lennart

080519
Hej!

Det är mycket intressant och angeläget att ni uppmärksammar problemen kring tillgänglighet ör personer med funktionsnedsättningar.
Det är viktigt att också föra fram att många äldre som har funktionsnedsättningar till följd av det normala åldrandet, ofta kombination med sjukdomar som drabbar i högre åldrar, har stora problem till följd av hinder i miljön. Detta gäller såväl bostäder som närmiljö och allmänna kommunikationer, mm.
Susanne

080518
Hej!
Det är ”gör” bra att Ni tar upp hur jobbigt det är att vara handikappad och hur det ser ut i sammhället för oss. Men Ni har glömt en handikappgrupp och det är vi synsvaga. De flesta människor tror att också ska man se ,eller också är man blind. Men det är jobbigt att vara synsvag.
Jag själv ser 0,7 på höger öga och ser väldigt lite på vänster öga. Jag är opererad för starr på båda ögonen och har haft dessutom högt tryck som jag fått ner genom att jag tar droppar morgon och kväll. Jag är väldigt ljuskänslig, får lätt huvudvärk och det händer att jag ramlar, då jag kanske inte ser var jag går. Det händer att man tar fel saker i affären och andra tabbar. Men jag får inga hjälpmedel, mer än enkäpp och glasögon för jag ser för bra.
Vi synsvaga sitter alltid mellan två stolar, även om vi också har det jobbigt i många situationer.
Många hälsningar Henny Neuman Tidan.

Hej,
det finns ett problem som nog är ganska osynligt. Jag har två kompisar varav en är funktionshindrad mentalt. Den ena kompisen har pratat om min andra kompis som ”efterbliven” och ”att jag inte borde umgås med denne” därför att jag ”inte är på samma nivå”.
Mvh /Pontus

080516
Varför fungerar det inte så att när någon föds med eller får diagnoser som innebär funktionsnedsättning, så får den personen automatiskt hjälp?
Som förälder till två barn med funktionsnedsättning måste man dels ta hand om dem, naturligtvis, men man ska även kunna alla lagar och regler som gäller kring dessa barns rättigheter, förklara dessa för myndigheter, ansöka om hjälp, få avslag, överklaga och dra hela lasset. Man har ju fullt upp med att vara småbarns förälder och sätta sig in i sitt barns handikapp! Att man sedan ska göra allt detta runt om kring stiger en över huvudet! Vi sitter i situationen att vårt minsta barn, nu ett år, är isolerad i hemmet p.g.a. av sina extrema allergier sedan i november 2007. Vi kan inte laga mat som innehåller kryddor, vete, råg, havre, korn, majs, ris, soja, ärt- eller baljväxter. Hon har allergisk astma och får förutom andnöd kräkningar flera gånger per dygn. Visst vi inser att hon är ett extremfall, båda våra barn är extremfall så att barn med dessa diagnoser inte får hjälp per automatik, men alla andra diagnoser som CP-skador, autism, reumatiker etc. Varför ska vi som föräldrar behöva kriga för att få hjälp med bostadsanpassning, vårdbidrag, personligassistent, avlösare o.s.v. När ska alla i detta land börja behandlas lika?
En trött mamma /Cicci

080514
Hej!
Jag vill tacka av hela mitt hjärta för att ni uppmärksammar livet med handikapp i kommande vecka. Vi syns så lite i media! Jag har varit normalt rörlig hela mitt liv hittills tills nu när jag sitter i rullstol och märker hur få ställen jag plötsligt har tillgång till, och hur förvånade folk blir när de ser en ung människa i rullstol.
Stort Tack!
Mvh
Annika

080513
Tack vare Internet har jag lärt känna människor i samma situation
Tänk er att inte kunna lukta på blommorna, inte vara ute när grannarna eldar sina löv, inte kunna åka och handla, inte spontant kunna träffa släkt och vänner. Så skriver Ingvor Andersson i Vårgårda, som lider av doft- och kemikalieöverkänslighet eller Sensorisk hyperreaktivitet (SHR) som är det rätta namnet på sjukdomen.
När vi bor här ute på landet klarar jag mig ganska bra, skriver Ingvor men det gäller att vara väldigt noggrann i allt man gör och hon berättar vidare:
När min man kommer hem från jobbet till exempel, får han ta av sig sina kläder i garaget, gå in och duscha och byta om innan han kommer in till mig. Alla kläder får han själv lägga i tvättmaskinen och dra igång den.
Mina barn har egna tvättmaskiner där de tvättar med oparfymerat tvättmedel. När barn och barnbarn kommer på besök måste de komma direkt hemifrån utan att ha varit någon annanstans på vägen.
Mitt liv är mycket ensamt och tufft, men jag har funnit en ny värld tack vare Internet. Jag har lärt känna människor med liknande problem och vi ”träffades” när vi läste ”Att leva med överkänslighet” på distans på nätet. Från början var vi nio personer och nu är vi uppe i nästan 50 personer. Vi har startat ett nätverk och nu är vi på gång, nu är vi laddade …
Vänligen
Ingvor Andersson, Vårgårda


 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".