Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2010. Om mänskliga rättigheter och funktionsnedsättning. Sändes 2010

Tack vare Internet har jag lärt känna människor i samma situation

Publicerat onsdag 14 maj 2008 kl 13.41

Tänk er att inte kunna lukta på blommorna, inte vara ute när grannarna eldar sina löv, inte kunna åka och handla, inte spontant kunna träffa släkt och vänner. Sådan ser verkligheten ut för mig, Ingvor, som lider av doft- och kemikalieöverkänslighet eller Sensorisk hyperreaktivitet (SHR) som är det rätta namnet på sjukdomen.

Det började för drygt 20 år sedan när jag gick på komvux på Gullhögskolan i Vårgårda. När jag kom till skolan på måndagarna hade ventilationen varit avstängd och alla dofter som fanns i lokalerna gjorde att jag reagerade mycket starkt. Jag fick tungt att andas, tryck över bröstet, irritation i halsen och en mycket stark huvudvärk som kunde var i flera dagar.
Jag blev liggande i stort sett varje dag efter skoldagens slut men ibland så fick jag faktiskt gå hem redan efter någon halvtimma eller så.
1987 fick jag anställning som studiekonsulent på Studiefrämjandet i Vårgårda och jag höll kurser i engelska och tyska bland annat. Jag började få problem på denna arbetsplats med starka dofter/lukter då det i bottenvåningen låg ett screentryckeri som tryckte på tröjor och dylikt. Det var cigarrettrök i hela trappuppgången och ett garage, som låg vägg-i-vägg, där det lagades arbetsfordon, byttes oljor och fordonen gick på tomgång. Det var undertryck i lokalerna, vilket gjorde att alla lukter kom in till mitt kontor och i förlängningen gjorde det att jag fick ständig huvudvärk och att mina slemhinnor torkade och jag fick irritation i hals, ögon, näsa och luftvägar blev mycket kännbar. Dessutom reagerade jag starkt när folk kom med parfym på sig. Till slut kollapsade jag och blev sjukskriven och kunde till slut inte arbeta alls.

Ett sista desperat försök att kunna arbeta blev att jag fick en friggebod, som hjälpmedel på min tomt, och skulle ägna mig åt telefonförsäljning. Men detta gick om intet och vår familj bestämde oss för att flytta från tätorten. Då var två (av fyra) av de äldsta barnen redan utflugna.
Efter ett antal läkarbesök fick jag en remiss av en allergiläkare i Alingsås till en specialist. Han konstaterade att jag led av sensorisk hyperreaktivitet (SHR) och det kändes väldigt skönt att få ett namn på sjukdomen.

Hur klarar jag vardagen?
När vi bor här ute på landet klarar jag mig ganska bra, men det gäller att vara väldigt noggrann i allt man gör. När min man kommer hem från jobbet till exempel, får han ta av sig sina kläder i garaget, gå in och duscha och byta om innan han kommer in till mig. Alla kläder får han själv lägga i tvättmaskinen och dra igång den.
Mina barn har egna tvättmaskiner där de tvättar med oparfymerat tvättmedel. När barn och barnbarn kommer på besök måste de komma direkt hemifrån utan att ha varit någon annanstans på vägen.
Att göra besök inom vården är problematiskt. Efter en operation på Borås lasarett var jag tvungen att åka hem tidigare än beräknat och skriva på ett papper att jag åkte hem på egen risk eftersom jag inte tålde lukterna som var där. Nu är ju Södra Älvsborgs sjukhus (Borås lasarett) rök- och doftfritt efter många och långa brev och telefonsamtal från mig bland annat.

Jag har lyckats skaffa mig en andningsmask med ett kolfilter, ett skydd jag kan använda när jag är tvungen att uppsöka vårdcentral eller tandläkaren. Mitt liv är mycket ensamt och tufft, men jag har funnit en ny värld tack vare Internet. Jag har lärt känna människor med liknande problem och vi ”träffades” när vi läste ”Att leva med överkänslighet” på distans på nätet. Från början var vi nio personer och nu är vi uppe i nästan 50 personer. Vi har startat ett nätverk och nu är vi på gång, nu är vi laddade …  

Nu hoppas vi att informationen på hemsidan http://www.doftoverkanslig.se  och andras erfarenheter ska hjälpa till att sprida kunskap om sjukdomen. Även jag har skaffat mig en egen hemsida: http://www.doftfri.se  för att nå ut till dem som lider av osynliga handikapp som begränsar deras liv, och för att sprida kunskap till dem som är förskonade från detta. Jag hoppas att genom att dela med mig av mina upplevelser och mina åsikter kunna lyfta fram frågor som är viktiga för att jag skall klara av de måsten som hör livet till, och att höja medvetandet hos mina medmänniskor som är lyckligt lottade att slippa leva med min sjukdom.
Vänligen
Ingvor Andersson
Vårgårda

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".