TV - där har vi kluvet förhållande!

Vad ska man egentligen tycka om television egentligen? Alltså om man är duktig medelklass? För okritisk konsumtion kopplas ju till låg status, hälsorisker och Tabita-barnpassning. Den kanske skarpaste kritiken är klassiska medieanalysen i Neil Postmans bok om hur vi som samhälle håller på att

Fast å andra sidan, vi vill ju inte i ett postmodernt samhälle verka få det att framstå som att vi har normer - för då är man (Jag skämtar inte, den kvinnan lever I ETT CONSTANT CAPS-LOCK AV SKRIK)
Så man vill va härligt casual, och gärna halvironiskt kolla på intelligent trash som . För det är en härlig acceptans av teorin om att folk bara använder TV som avkoppling, för att inte tänka. Men varför finns public service då? Tja, även om jag gillar att på parmiddagar skrika på cirkusliknande debattprogram så inser jag när Janne J sköter sig, eller när Kobra ger mig insikter eller bara när jag snappar upp nått om .

...

Å ja veeet - Pinter lixom - MEN. Den där gubben verkar ha vissa poänger. Som att han insåg att dialog väldigt sällan var utbyte av rationell information. Det är nästan alltid en maktkamp, en blodig arena för utrymme och status. Och det säget passar ju perfekt att dra på en middag. Fast man blev ilurad det utav smutsiga televisionen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".