1 av 5
2 av 5
3 av 5
4 av 5
5 av 5

Systemkameran - rätten att avbilda en stadssjäl

Här i Berlin är det klyschigaste man kan göra, att säga att Berlin är dött - att allt som gjorde staden till ett enda kreativt anarkistiskt technoparty på nittiotalet har filats bort i en kontinuerlig gentrifiering. I alla fall enligt .

Det finns särskilt ett gammalt kollektiv i typ mitte i gamla östdelen, som finns kvar - men som turistfälla. Typ grafitti och ruffigt. Och ditt strömmar besökare, och särskilt en sort, det unga, rätt trendiga paret, där en part har en systemkamera. Så att det blir snygga, ja nästan konstnärliga bilder av denna färgglada stad.

Här ser vi hur minskade produktionskostnader sammanstrålar med en teknisk utveckling som bloggar, som inspiration, resulterar i hur drömmen om fotografi sprider sig. För fotografi känns lite som den vuxnes hockey eller ridning. Inte i sig exkluderande, men lite dyr hobby. Kidsen klarar sig alltid med en mobbekamera, de gamla turisterna med en silvrig digital, men ska du kunna fånga själen hos en bohemisk stadsdel - då behövs det systemkamera!

För det är ju lite pretentiöst att ha en systemkamera med sig. Det är ju vad ett proffs har. Eller förr i alla fall. Och signalerar det inte att bäraren kommer att fånga, att avbilda något på ett högre plan än den silvriga, eller mobben. Att det blir ART. Eller så är den allt biligare systemkameran bara det moderna skissblocket á la rika 1800-talsungdomar på kontinental upptäcktsfärd. Det producerar minnen av en resa med betydligt högre kulturellt värde än diabilder.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".