Tråkig kö i Sverige

Kö-kultur

Storbritannien vill  att köa på det brittiska sättet: lungt och ordentligt. Integrationsministern Phil Woolas tycker nämligen att köandet är klistret som "håller landet ihop".

Det här skulle lika gräna en svensk politiker har sagt. Svenskar älskar sin kö-kultur. Det är så mycket svenskhet i en ordentlig kö: lugn, jämstäldhet, rättvisa, burokrati. Men det finns även ett auktoritetsmoment i det hela, för att man utsätter sig gärna och frivilligt en högre makt: lappsystemet.

Jajajajaja, jättebra gör ni det med köer i Sverige. Men andra länder har också  fina, roliga system som jag har upplevt:

Tyskland: Visst, man ställer sig i kö - fast motvilligt. Efter ca 2:34 min blir man sjukt irriterad på den låååånga kön och börjar gnälla och göra föraktfulla ljud som "pffffft". Sen skrikar man "Kan ni äntligen öppna en kassa till?" genom hela matbutiken. Alternativt försöker man att knöa sig förbi så fort man ser sin chans.

Grekland: Finns det en kö? Finns det ingen kö? Ofta vet man inte vad som gäller. Står man i en bilkö (bilklump rättare sagt) i hamnen på Karpatos är det bara vänta och be att man får åka med nästan färjan till fastlandet. För mig ett oförståligt system som kanske följer en antik, grekisk logik.

Malaysia: Här ska man vara snabbt och inte skämmas. Vill man gå på ett flygplan väntar man inte lyhört i en kö. Man rusar fram till gaten och knuffar bort andra passagerare med alla vapen man har till hands (väskor, ihoprullade tidskrifter). Man behöver inte ens låtsas att man annars är en trevlig och fredlig person som tyvärr just nu har jättebråttom. Malayerna tycker inte alls att det är pinsamt.

Vad har ni för kö-erfarenheter?

Jag är nyfiken!

/Sonja

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".