Den 11 september 2001 var en ansträngande dag för mig och alla andra neurotiker världen över.

Vad gör vagheten med oss?

Den 11 september 2001 bodde jag i London. Kanske inte det skojsigaste stället att bo på om man som jag är lagt åt det neurotiska hållet. Det hade visserligen kunna vara värre, jag hade kunnat bo i New York, men London var läskigt nog. Dessutom gick jag i skolan på Regent Street som ligger mitt i smeten av alla tänkbara terrormål.

Jag och mina två kompisar satt hemma i vår typ 15 kvm stora källarlägenhet och målade upp värstascenarion på vad som skulle kunna hända. Ibland kom en av mina kompisars storasyster, som var lite mer rotad i London, förbi och berättade historier om mystiska män som varnat en kompis mammas kusin att befinna sig där och där då och då efter att hon gett honom två pund i kassakön på ASDA (ni vet, såna historier som man nuförtiden kan läsa om ).

Det senaste på terrorfronten är  i Sverige och Europa. SÄPO har höjt hotnivån från 2 (låg nivå) till 3 (förhöjd nivå). Men de vägrar tala om vad det är vi ska vara rädda för!

Hur ska jag och alla andra oroliga själar out there hantera detta? I dag får vi - tack och lov - hjälp av en kbt-expert: 

/Praktikant-Erika

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".