Månadens redaktionsfråga - februari

Eftersom tvserien  och väcker starka känslor tänkte vi ägna oss åt självrannsakan här på redaktionen och reda ut hur vår relation till den soliga sidan ser ut.

Henrik Torehammar: Först slentrian-P3-hatade jag det. Utan att ha sett det. Trodde det bara var rikemansporr. Men så visade det sig att hela min värmländska familj älskade det, som bara är glada medelklasspeople så då slog jag till och gav pojkvännen dvd-boxen. Och vi skrattade, rätt mycket faktiskt. Jag börjar ana konturerna av självigenkänning i Felix å Mias lite halvdana klättrande på etableringsskalan. Och den kommer vara ett fantastiskt tidsdokument av Schutermanshoppande i ljusa lifestylehem.

Emmy Rasper: Den är nästintill icke-existerande. Jag har sett det första avsnittet av säsong två. Förstår om det kan verka som en oehört slapp inställning från min sida, som den tv-tittare av rang jag ofta utger mig för att vara. Så jag ber härmed om ursäkt. Och vill samtidigt passa på att rekommendera en annan komediserie som handlar om familjeliv - Modern Family. Se den!

Sonja Leister: Jag tycker om Solsidan väldigt mycket. Det är verkligen lärorikt för oss utlandsfödda att titta på serien. Man lär sig så himla mycket om villalivet i Sverige. En gömd värld för mig: jag har aldrig bott i ett villaområde eller en fin förort. Men det roliga är att jag kan identifiera mig med karaktärerna ändå. Uppdatering (2011-02-20): Jag tycker att den aktuella säsongen är rätt tråkig. Synd.

Hanna Nordin: Jag har sett ett par avsnitt och läst allt som skrivits om Solsidan men eftersom jag inte tycker att serien är smart eller rolig så kan jag heller inte tycka debatten om vad Solsidan-hysterin speglar är intressant.

Erik Nordin: Ganska så icke-existerande. Jag har sett ett avsnitt. Det första av säsong två. I det ingick ett bögskämt. Felix Herngrens karaktär skulle gömma sig för Henrik Dorsins karaktär och låg bakom en klippa bredvid en annan man. Dorsins karaktär upptäckte dom och trodde dom var gäääj. Den typen av humor är lite för avancerad för mig. Jag gillar enklare saker. Som när människor snubblar på lösa plankor.

Eskil Larsson: Till stor del obefintlig, har bara youtubat en del. Det gav mig klaustrofobi, på ett dåligt sätt alltså. Det kändes trångt i humor-Sverige och det kändes trångt i själva Sverige. Och så hittade jag inte riktigt skämten. Men jag har lovat mig själv att försöka en gång till - jag dömer inte en oskådad häst i munnen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".