Ärtsångare (Sylvia curruca) Foto: Loz (L. B. Tettenborn)
1 av 2
Ärtsångare (Sylvia curruca) Foto: Loz (L. B. Tettenborn)

Ärtsångare (Sylvia curruca)

0:25 min

Den grupp av fåglar som kallas sångare gör verkligen skäl för namnet. Det finns 28 olika arter i vårt land och samtliga är små fåglar med diskreta färger. Eftersom de mest håller till inne i lövverk och annan vegetation är det deras läten som lättast avslöjar dem.

Varje art har sin mycket karaktäristiska sång, som den låter höra med stor intensitet under häckningstidens början - i maj-juni. Ärtsångarens latinska namn, Sylvia curruca, är troligen ljudhärmande. Det svenska namnet har nog också att göra med den skallrande, rasslande sången, som inte är ”melodiös” utan snarare liknar rasslet av torra ärter i en burk! I början av sångperioden brukar dock skallrandet föregås av en tjattrande, kvittrande strof med inslag av härmljud.

Ärtsångaren övervintrar i Östafrikas tropiker där den lär vara särskilt förtjust i blommande akacior. Fågeln beger den sig till Afrika i augusti-september och i början av maj låter den höra sig i hela vårt land utom längst i norr.

Den vill ha solig, öppen mark med täta snår, gärna enbuskar eller häckar. Där bygger den också sitt mycket tunna bo av torrt gräs och spindelväv med vanligen fem ägg. När ungarna lämnat boet kommer fåglarna ibland fram till trädgårdarnas bärbuskar där den låter höra ett kraftigt smackande läte. Då har man bästa chansen att se den gråbruna fågeln med dess karaktäristiskt askgråa huvud.

(Sylvia curruca)

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".