Ärtsångare (Sylvia curruca)

0:25 min

Ärtsångarens svenska namn har förmodligen att göra med den rasslande, skallrande sången, som påminner om hur det låter när man skakar en burk med en torr ärta i.

På nära håll kan man höra att en tjattrande, kvittrande strof med inslag av härmljud föregår det torra skallrandet.

Ärtsångaren övervintrar i Östafrikas tropiker där den lär vara särskilt förtjust i blommande akacior. Fågeln beger sig dit i augusti-september och i början av maj är den tillbaka i vårt land där den finns överallt längst i norr.

Arten vill ha solig, öppen mark med täta snår, gärna enbuskar eller häckar. Där bygger den sitt mycket tunna bo av torrt gräs och spindelväv där honan lägger de vanligtvis fem äggen. När ungarna lämnat boet kommer fåglarna ibland fram till trädgårdarnas bärbuskar där den låter höra ett kraftigt smackande läte. Då har man bästa chansen att se den gråbruna fågeln med dess karaktäristiskt askgråa huvud.

(Sylvia curruca)