Tornfalk (Falco tinnunculus) Foto: sannse
1 av 2
Tornfalk (Falco tinnunculus) Foto: sannse

Tornfalk (Falco tinnunculus)

0:44 min

Det latinska namnet betyder ”klingande som en liten triangel”. Mer träffande är det svenska namnet, som syftar på fågelns vana att ibland placera boet i höga byggnader, förr ofta i kyrktorn. Därför kallades den förr på sina håll ”kyrkofalk”.

Mer drastiska folkliga benämningar har att göra med tornfalkens sätt att jaga, ryttlande, stillastående i luften mot vinden med hängande stjärt. I Ivar Hortlings klassiska bok om svenska fåglars namn återfinner man ”Väderfuckare, väderpulare, väderknullare”.

Vanligaste boplatsen är dock i ett träd, ofta i ett gammalt kråkbo. Tornfalken är stor som en tamduva och träffas oftast i öppen mark med mindre jordbruksområden, i norra Sverige också på kalhyggen. Bytet är sorkar, ödlor, insekter.

Tornfalken hör till de fåglar som drabbades hårt av kvicksilveranvändningen i jordbruket i mitten av 1900-talet. Sedan kvicksilverbetning förbjöds 1966 har beståndet återhämtat sig, även om det inte nått upp till tidigare nivåer. Detta hänger troligen samman med det förändrade jordbrukslandskapet i framför allt södra Sverige.

Svensk Fågelatlas uppskattar att det nu finns ungefär 3 000 häckande par i landet, varav drygt 2 000 i Norrland. Tornfalken övervintrar mest i Västeuropa och Medelhavsområdet varifrån den återvänder i mars-april.

(Falco tinnunculus)

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".