Tofsvipa (Vanellus vanellus) Foto: Andreas Trepte
1 av 2
Tofsvipa (Vanellus vanellus) Foto: Andreas Trepte

Tofsvipa (Vanellus vanellus)

0:51 min

Så här års har de svenska tofsviporna dragit sig nedåt landets sydliga kuster där de håller ihop i stora flockar - till vintern skall de befinna sig i sydvästra Europa. Men redan under vårvintern, februari-mars, återkommer viporna till sina favoritbiotoper som är våt mark, öppna åkermarker, strandängar, där de sätter igång med häckningen innan gräset blivit för högt.

Där på marken ligger boet, en enkel fördjupning med litet gräs och fyra päronformade, svartfläckiga ägg. Då ljuder också ideligen det kvidande lätet som möjligen gett namnet ”vipa”.

Men namnet kan också ha att göra med den ”vippa” av tofsfjädrar som pryder huvudet på fågeln, som är svart och vit med breda, trubbiga vingar och ungefär lika stor som en skata. Hanen uppför ett spel i sin karaktäristiskt vacklande flykt då han låter höra sitt spelläte, som Erik Rosenberg bokstaverat ”veuv veú-vi vite vite ve-vu-víh”.

Tofsvipan finns i hela Europa utom på Island. I Sverige förekommer den över hela landet fast sparsamt i Norrland. Tyvärr har tofsvipan minskat i antal under senare tid så att antalet nu är bara en tredjedel jämfört med för 30 år sedan.

(Vanellus vanellus)

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".