Steglits (Carduelis carduelis) Foto: Armin Maerz
1 av 2
Steglits (Carduelis carduelis) Foto: Armin Maerz

Steglits (Carduelis Carduelis)

0:40 min

Högröd i ansiktet är den här månadens fågel och även i övrigt hör steglitsen till de brokigaste och färggrannaste av våra småfåglar, med vitt och svart på huvudet, gult band på den svarta vingen och för övrigt gult och brunt. Den hör till släktet siskor och är alltså besläktad med gråsiska och grönsiska.

Släktnamnet Carduelis kommer av det latinska ordet för tistel, vilket passar bra. Steglisterna klänger ofta i tistlar för att plocka frön, särskilt om höstarna då de håller ihop i stora flockar. Ungarna uppföds också med insekter.

Södra Sverige upp till ungefär Västmanland-Värmland är steglitsens häckningsområde. En del kan stanna i sydsverige under vintern men de flesta drar sig nedåt sydvästra Europa. Steglitsen lägger ofta två kullar i maj-juli, den första kullen i talldungar på slätterna och den andra ofta inne i trädgårdar och parker.

Sången påminner om både grönfink och grönsiska, en snabb, kvittrande strof där alltid det karaktäristiska ”stickelitt” infogas.

Namnet ”steglits” är troligen ljudhärmande. Locklätet brukar bokstaveras ”stickelitt”. Men det finns en teori om att namnet importerats från slaviska språk genom burfågelförsäljare på medeltiden. Steglitsen hörde liksom andra siskor till de populära husmusikanterna. Hos oss har den också kallats ”is-bädla”, troligen för att man sett den söka föda i vinterståndare ute på snöfält.

(Carduelis carduelis)

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".