Gråsiska. Foto: Göran Haglund
1 av 2
Gråsiska. Foto: Göran Haglund

Gråsiska (Carduelis flammea)

0:44 min

Häckningsområdet är norra Sveriges björkskogar, (björkknopp är omtyckt diet) fast vissa år händer det att gråsiskan häckar så pass långt söderut som i Bergslagen. Två kullar per år är det vanliga, boet placeras ganska öppet i en björk eller enbuske.

(Carduelis flammea)

Dagen är kort. Den räcker
bara ett stycke bortom granngården.
Där reser diset en otät mur, en sipprande
påtaglig oavgränsning, där
börjar det sväva, där finns det
möjligheter. In i det gråa diffunderar
sakta ett lärkträds gulnad.
Dagen är kort och obesviken.
Den räcker. Det blåser
en flock över åkern, upp
i björken, nyss ner
igen och bort - gråsiskor,
deras läten knottrande
bland vinterståndare.
Det börjar här.

Bengt Emil Johnson (Ur diktsamlingen Vinterminne)

– Jag kunde inte låta bli att återge en egen gammal dikt när vår voljär nu skall inhysa också gråsiskan. Den hör för mig och många i södra hälften av landet, ihop med den gråa vinterdagen, som livas av gråsiskornas flockar som drar mellan träden, alltid starkt sammanhållna, och som då och då slår sig ned på marken för att plocka frön ur torra växter eller för den delen invid fågelbordet. Den gråa tonen i fjäderdräkten är väl avstämd mot vinterlandskapet - men den röda pannan kan, som Erik Rosenberg skriver, ”i den sneda vintersolen blixtra till som ett ’kattöga’.

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".