Gröngöling. Foto: Anders Bergman
1 av 3
Gröngöling. Foto: Anders Bergman
Gröngöling. Foto: Ulrike Siwersson
2 av 3
Gröngöling. Foto: Ulrike Siwersson
Gröngöling. Foto: Ulrike Siwersson
3 av 3
Gröngöling. Foto: Ulrike Siwersson

Gröngöling (Picus viridis)

0:45 min

Ett livfullt vårtecken är gröngölingens gälla och skarpa rop i en fallande skala. Det ljuder från den skogsdunge där boet skall placeras, helst i en asp med murket innandöme där den ovala bohålan lätt kan mejslas ut. Gröngölingen är vanlig i södra och mellersta Sverige och drar uppmärksamheten till sig också genom sina färger, som gett den dess namn.

Gröngöling betyder helt enkelt ”den gröngula fågeln” och detta namn har den haft åtminstone sedan 1600-talet. Allmogen hade förstås många lokala benämningar på den stora, färggranna hackspetten med klart röd hjässa: gröngylling, grönspett, gröngölja är några varianter på färgbeskrivande namn. I Småland har den också kallats blöt-as vilket kommer av isländska ass - gud. Troligen har det att göra med att fågeln ansågs ha övernaturlig förmåga att spå väder.

I folktron ansågs gröngölingen besitta många magiska krafter. Gröngölingens kött kunde torkas och malas till pulver som botade gulsot, berättar Carl-Herman Tillhagen i sin bok Fåglarna i folktron.

Gröngölingen trummar inte så ofta och starkt som andra hackspettar. Favoritfödan är myror och under vintern gör gröngöingarna stora utgrävningar i myrstackarna där den hämtar upp myrorna genom att sticka in sin långa, klibbiga tunga i gångarna. Myrjakten innebär att gröngölingen ofta uppehåller sig på marken i trädgårdar och parker där den gröna färgen är skyddande förklädnad. Ungarna är minst sagt högljudda både medan de ligger kvar i bohålan och sedan de lämnat boet. Erik Rosenberg kallar deras hungerläten ”ett ganska avgrundslikt skrålande”.

Den enda fågel som möjligen kan förväxlas med gröngölingen är den nära släktingen, gråspetten, som ersätter gröngölingen i norra Sverige där den hör hemma djupt inne i de stora skogarna. Den är som namnet antyder mer grå i färgen och har mindre rött på huvudet.

(Picus viridis)

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".