Kornknarr (Crex crex)

0:56 min

Finns kornknarren i sinnevärlden? Det är en fråga som på allvar sysselsatte August Strindberg, som på flera ställen i författarskapet återkom till den där fågeln som så många hört och därmed haft anledning att ”tro på” - men som ingen sett!

I En blå bok spekulerar Strindberg i att kornknarren, om den över huvud taget existerar, gräver sig ner i jorden ”eller begagnar mullvadens gångar till vinterläge. (...) Naturforskaren vill se innan han tror. Gott! Men ingen naturforskare har sett kornknarren flytta, hur kan han tro det då?”

Numera vet man att kornknarren är högst flygkunnig, vinterhalvåret tillbringar den söder om ekvatorn i Östafrika. Den hör till sumphönsfåglarna och håller sig dold i fuktiga ängsmarker och på odlade fält där den nätterna igenom låter höra sitt skarpa, raspande, tvåstaviga läte som brukar bokstaveras ”nerrp-snerrp”. Man kan också använda det latinska namnet som lätesbeskrivning: Crex crex.

Men alltjämt är det få förunnat att se kornknarren; den har nämligen gått katastrofalt tillbaka i antal under de senaste 50 åren. Delvis hänger det nog samman med ändrade metoder och tidpunkter för skörd av de åkervallar där den förr var vanlig. I en liten håla i marken placeras boet med 8-12 ägg.

”Knarksparv” var ett av en lång rad gamla namn på kornknarren, andra exempel är gräsknarr, åkersnärpa, åkerskära, skärsax, räfsvridare... Men den kallades också Äringsfågel eftersom den ansågs båda om ett gott skördeår. När kornknarren kom om våren, i mitten av maj, var det förr dags att repa löv till utfyllnadsfoder åt kreaturen. Då ropade knarren ”Rep mer! Rep mer!” När säden började mogna uttyddes ropet i stället: ”Skär å ät! Skär å ät!”

(Crex crex)

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".