Kricka. Foto: Steve Dahlfors
1 av 2
Kricka. Foto: Steve Dahlfors
Kricka. Foto: Lennart Didrik
2 av 2
Kricka. Foto: Lennart Didrik

Kricka (Anas crecca)

0:44 min

Anas betyder and och crecca är troligen en latinisering av det svenska namnet som Linné tillgrep när han 1758 namngav den lilla anden. ”Kricka” är ett av många exempel på att fåglar namnges med ett ord som härmar lätet. Krickhanen låter höra sitt karaktäristiska vårläte nästan utan uppehåll, både simmande och i flykten.

Krickan hör till gruppen simänder, som i motsats till dykänderna rör sig bra på land och håller mest till på grunt vatten. Krickan är den minsta i denna ordning, ungefär som en duva (bara hälften så stor som en gräsand). Den finns i hela landet utom ytterskärgårdarna men främst hör den till skogslandet. Huvuddelen av beståndet finns enligt Svensk fågelatlas i norra delen av landet.

Små tjärnar, gölar och myrar är favorittillhåll. Där hämtar krickan föda i form av alger och småkryp. Boet placeras i den intilliggande skogen och kullen omfattar sju till tolv ägg. När dessa kläckts förs ungarna av honan till lämpligt vatten och en sådan vandring kan bli kilometerlång. Ungarna matas inte utan får från första början söka sin föda med egen näbb.

Efter häckningen samlas krickor i stora flockar och uppsöker gärna slättsjöarna. Efter ruggningen, i september - oktober, flyttar krickorna, huvudsakligen till Holland och England, för att återkomma vid islossningen.

(Anas crecca)

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".