Sillgrissla (Uria aalge) Foto: Wikipedia

Sillgrissla (Uria aalge)

0:38 min

Ordet ”grissla” hör ihop med ”gryt”, alltså stenrös och i grottor och skrevor på klippbranter som stupar mot havet häckar den andstora fågeln. I Sverige finns den på 10-15 platser och framför allt är den förknippad med Stora Karlsö utanför Gotland, där beståndet uppskattas till mer än 10 000 par. En annan relativt stor häckningsplats är Bonden i Ångermanland med cirka 700 par.

Erik Rosenbergs skildring från Karlsö är klassisk: ”Redan när båten närmar sig ön en vår- eller sommardag, uppenbara sig ’spissnäbbarna’ i flockar på vattnet och korsa luften i olika riktningar. På klipphyllorna sitta de tätt, fläckvis verka de på avstånd nästan som bin på ett fluster.”

Sillgrisslan, som också har kallats snipalka, sillknipa och lomvia, har funnits lika länge på Karlsö som människan. Östersjöbeståndet är unikt och det är endast här som sillgrisslor häckar i innanhav med bräckt vatten. På 1800-talet fanns den på fler platser, men utsattes för intensiv äggplockning. Räddningen var att Karlsöarna blev skyddat område på 1880-talet. Födan är småfisk, som grisslorna gärna jagar i samverkan, ordnade i tät linjeformering.

Ett enda, päronformat ägg läggs direkt på klipphyllan. Sillgrisslan är den enda svenska fågel som ruvar stående och båda makarna deltar i ruvningen. När ungen är ungefär en månad tar den språnget ner i vattnet och i början av augusti ger sig fåglarna simmande iväg till södra Östersjön för att återkomma i april.

(Uria aalge)

Relaterat

Ljudklippet är från avsnittet
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".