Tillbaka i Val d’Isere

(3 feb) Hallå där!
Det har blåst rejält i Val d’Isere, 125 km/timmen på toppen. Eftersom vi hemma oftast pratar vind i sekundmeter blev det till att Googla på ämnet och hur man räknar om.

Det är ungefär 30 m/s, ungefär som Ocean Race-båtarna råkar ut för rätt ofta. Så någon skidåkning var inte att tänka på idag. Tvärtom, mycket förberedelser inför VM-starten. Och en hel del flash-backs.

Torgny och jag har varit här många gånger förut, tillsammans. Och Torgny var här redan 1977. Själv har jag ett särskilt minne från 1998.

En viss Anja Pärson hade vunnit sin första världscuptävling i Mammoth Mountain i Kalifornien den 3 december. Hennes första tävling i Europa efter den första segern var just i Val d’Isere och att jag skulle hit var klart redan innan.

Ringde pappa Anders och sa att nu får du nog se till att Anja får någon som kan hålla koll på all media, för nu blir det svettigt. Men Anders sa att det är nog lugnt, hon klarar sig.

17 år gammal stod hon öga mot öga med en hord av journalister och tyckte allt var helt underbart. Sedan dess har det blivit ytterligare 39 vinster och VM- och OS-medaljer så det inte räcker med båda händernas fingrar utan man måste ta till merparten av tårna.

När jag frågade henne på presskonferensen i dag om hur det var då, 1998, så undrade hon bara om det var här i Val d’Isere hon landade efter den första segern. Jodå, så var det.

Som sagt, flash-backs var det. Torgny minns ju hur ”Stenis” härjade på 70-talet. Själv är nog starkaste minnet när jag intervjuade Lars-Börje ”Bulan” Eriksson, som blev trea här i en Super G-tävling i skarven mellan 80- och 90-tal.

Det var bara det att det rasslade ner en annan svensk mitt i intervjun. Med startnummer 35 kom Niklas Henning farande och skickade alla andra åkare ett hack neråt.

Niklas vann sin enda världscupseger här, mitt i en av Radisportens direktsändningar och med ”Bulan” som jublande kommenterade.

I går handlade det ju en del om bilåkande. Och vi kan väl hänga upp oss på det lite i dag också. Dom alpina åkarna och ledarna gasar på rätt ordentligt.

Vi journalister brukar vara lite efter. Men det hände en gång i mitten på 90-talet, när Pernilla härjade som värst, att jag tog rygg på en tränarbil på väg från Val d’Isere mot flyget i Geneve.

Det gick ganska fort på motorvägen, fri fart som det var. Och till slut lyckades jag sega mig förbi. Ensam i bilen, lite last jämfört med en fullpackad tränarbil. Dom var inte särskilt glada när jag pressade mig förbi.

Själv tyckte jag det var så kul att jag kände mig nödsakad att ringa till förbundskaptenen och fråga vad det var för klåpare till bilförare han hade som tränare...

... Ja, ni förstår säkert att det är lite småskämmigt att bli omkörd av en journalist. Vill bara påpeka att merparten av dom bästa/snabbaste bilförarna kommer från Örebro. Ronnie Peterson, Stig Blomqvist, Fredrik Ekblom, Marcus Eriksson m fl, m fl. Inga liknelser i övrigt.

Mats Dahlberg
mats.dahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".