Dramatik när Anja skulle ut i etern

(3 feb) Nej, det blev inga medaljer i Super G för damerna, trots att det såg så lovande ut. Men vi fick i alla fall höra Anja Pärson i direktsändning just före nyheterna klockan två. Och kanske var det där dagens största dramatik fanns.

Inför alla stora mästerskap så beställs det kommentatorspositioner, hytter utrustade med lite eller mycket. Ibland riktigt varma och bekväma, ofta dragiga kyffen där man fryser häcken av sig eller steks av en sol som vräker sig in genom rutan. Men alltid utrustade med något som heter ISDN, det sätt som vi får hem våra referat via. Plus el, förstås.

Att el ingår har varit en självklarhet sedan strömmen började komma ut ur dom där två hålen i väggen – fast här i Frankrike handlar det ofta om tre hål.

När jag igår inspekterade våra positioner nere vid målfållan, vi har ett sådant där ISDN också där nere för att få snabba intervjuer, så upptäckte jag att det visserligen fanns ledningar för just den där ISDN-burken med headset dragna. Men elen, var var elen?

Snackade med dom som har hand om det som lovade fixa. Så döm om min förvåning när jag gick upp till målfållan med ISDN-burken på förmiddagen och såg att ingen el fanns där. Omöjligt att göra intervjuer, alltså. Och 1,5 timme till sändning.

Ner till dom som har hand om det igen. Och som plötsligt la märke till något finstilt, ska man ha el så måste man beställa från ett annat bolag. Telefonbolaget drar bara fram själva förbindelsen, ska man få den att funka – och då krävs el – så får man kontakta ett annat bolag. Och dom vill förstås ha pengar för sitt jobb också. Bara att betala alltså.

Ett antal tusenlappar för att dom skulle koppla på en sladd en handfull meter, och minsann hann dom inte med det också så att allt funkade 33 minuter innan VM drog igång. Kändes ungefär som om dom bara stått där bakom med sin skarvsladd och väntat på att få in sina tusenlappar för ett jobb som inte var svårare än när du och jag stoppar i dammsugarkontakten.

Men funkade gjorde det. Vilket inte allt har gjort här i Val dIsere. Svenska arrangörer som skulle fuskat med sladdning av banan och en del annat, hade fått bannor i massor och hotats med livstids uteslutning från Världscup och mästerskap. Här rycker man på axlarna och rabblar något obegripligt på franska.

Då känns det skönt att jag tagit lite revansch. För det fanns förstås ingen el i vår hytt heller. Eller, jo, det fanns el och kontakter så det räckte för dom tre saker som ingick i vår hytt, typ TV och lite andra monitorer med resultat och så.

Fast något har man ju lärt sig genom åren. Som att ha med en adapter så man få el även om det handlar om tre hål. Plus en dosa med många eluttag på. Utrustad med detta kunde jag enkelt slita ur en av originalkontakterna, plugga i min adapter och dosa med flera uttag och få ström till såväl egen dator som ISDN-burk och lite annat. Men det får bli en hemlighet mellan dig och mig, eller hur?

Mats Dahlberg
mats.dahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista