Evighetsmaskinen Patrik Järbyn

Radiosportens Mats Dahlberg fick en pratstund med evighetsmaskien Patrik Järbyn. Som är mest nöjd med en 17:e plats så här långt på säsongen.

Hur är det möjligt att hålla på så länge?
– Jag känner att jag har mer att ge. Tyvärr är jag inte 100-procent i kroppen. Det känns som att det går åt rätt håll, men det går lite långsamt, säger Patrik Järbyn.

Bästa resultatet den här säsongen?
– Min bästa prestation var 17.e platsen i Kitzbühel. Det är en sådan stämning, tuff backe och kul att åka. Det var en riktig höjdare.

Om du får välja att vinna VM nu, OS i Vancouver eller Kitzbühel?
– Den första blir tuff tyvärr, men jag ska göra mitt bästa. Sedan är det tufft. OS-guld slår nästan lite högre än Kitzbühel, men i Kitzbühel är man helgonförklarad resten av sitt liv. Då har man lyckats bemästra världens svåraste backe. Men jag tar en vinst var som helst, jag vill ha en vinst.

Vad är drivkraften nu när du närmar dig 40?
– Jag åkte så otroligt bra skidor säsongen 2006/2007. Jag fick visa det två gånger, framförallt bronset på hemmaplan. När jag känner att jag hänger med uppe i toppen, är fräsch, frisk och har motivationen har jag svårt att sätta mig ner och säga att det är slut. Jag vill verkligen försöka få ut allt vad jag har inom mig.

Vad har du för förhoppningar här i Val d’Isere?
– Kan jag bli topp 15 i både störtlopp och super-G så får jag vara nöjd.

– Det är svårt att förklara hur tuffa backarna är. Det är blankis hela vägen. Det är så pass brant och svårt att det mer gynnar storslalomåkare. Samtidigt som jag måste hålla linjen måste man våga släppa på också. Men det jag är mest orolig för är sikten. Har du ingen sikt är det tuffa bud.

Mats Dahlberg
mats.dahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista