VM-bloggen: "Fan, jävlar, skit, helvete..."

(4 feb) Hallå där!
Det blev en trist dag på jobbet i dag.

Inte för att det franska elbolaget inte hade fixat elen som de lovade igår.

Inte för att Patrik Järbyn körde ur eller Hans Olsson skämdes över att representera nationen när han blev 6,5 sekund efter segraren Cuche i Super G.

Eller att solen gick i moln just som vi satt oss på en uterestaruang där menyn bestod av lasagne och absolut inget annat.

Förutom för våra bordsgrannar som fick allt annat än lasagne. Eller att det blev en lång dag där datorn krånglade på slutet och verkar allmänt trött.

Nej, det trista var att Jessica Lindell-Vikarby kraschade och slet av korsbandet i höger knä. Det är en fruktansvärd skada för en elitidrottare, och det tar lång tid att komma tillbaka.

En del gör det aldrig. Men Jessica har gjort det tidigare, 2003, när hon slet av korsband och ledband i vänster knä. Den här gången var det höger.

Hon vet vad som väntar, hon vet hur hon ska rehabilitera. Och om det kan vara någon tröst, så är det att skadan kommer vid bästa möjliga tidpunkt.

Hon har åkt hiss i FIS rankinglistor, och eftersom hon är skadad så får hon behålla sin höga status när hon är tillbaka. Hon får maximal tid på sig för att komma tillbaka inför OS i Vancouver om ett år.

Så här tänker förstås inte Jessica nu, inte idag, inte imorgon. Men när rehabträningen kör igång efter operation – sannolikt på Sofia i Stockolm där man är riktigt bra på den här typen av skador – då kommer hon att inse att det var rätt tid.

Hon hade kört sin favoritgren, Super G, nu var det superkombination och störtlopp kvar. Kanske storslalom också.

Men det blev inte som hon tänkt sig.

Beskedet om hur allvarlig skadan var kom mitt under presskonferensen med Frida Hansdotter och Anja Pärson. Det blev blanka ögon hos lagkompisarna när budskapet förkunnades.

Även om dom, som dom proffs dom är, fortsatte svara på frågor från pressen efteråt och sa dom rätta sakerna.

Fast Anja uttryckte det nog bäst i intevjun i min mikrofon: ”Vad jag tycker och tänker passar sig inte i radio”.

Okej, jag ska ta dom uttryck jag är rätt säker på att Anja menade. Fan, jävlar, skit, helvete och ett antal andra uttryck som börjar på f både på svenska och engelska.

Och det är så man känner. Men mest känner man med och för Jessica, som efter massor med skadeproblem äntligen nått dit vi trodde att hon skulle nå när hon slog igenom i Sölden en höst i början av 2000-talet och blev sjua.

Krya på dig – vi ses i Vancouver!

Mats Dahlberg
mats.dahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista