Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Alla våra nyheter om alpint, skidskytte och längdskidor.

"Anja säger det förväntade och korrekta"

Publicerat tisdag 10 februari 2009 kl 08.57

(9 feb) Hallå där! Tja, vad ska man säga. Det är knappast Sveriges VM så här långt. Backarna är branta, det är isigt, det står en massa portar i vägen och det ligger lössnö överallt. I alla fall överallt där svenskar och svenskor åker.

Men Anja var i alla fall världsmästare efter halva störtloppet i måndags.

Men, som hon så riktigt påpekade, mållinjen låg ju lite längre ner.

Dryga timmen efter tolfteplatsen såg jag henne på väg mot backen igen för att träna storslalom. På vägen mötte hon en skränande hög schweizare med koskällor stora som 17-tummare som hon tvingades passera.

De firade Lara Gut och kanske är det tronskifte på gång. Gut är framtiden, precis som Anja var för tio år sedan. Lindsey Vonn är precis däremellan och har en säsong där det mesta lyckas.

Jag vet inte, Anjas inställning till VM sitter kanske någonstans i bakhuvudet trots allt. Hon är ute efter totalcupen och VM är inte världens viktigaste sak.

Men ingen med potential som ställer upp i ett mästerskap är nöjd med att vara tolva, eller ens trea eller tvåa. Så jag gissar på en sur Pärson med hela klanen runt sig.

Pappa, mamma, syrran och hennes pojkvän och deras lille grabb. Och agenten Martin Klette, som byter snön i Val d’Isere imorron mot Lyon och ett par fotbollsaffärer när det ändå är stiltje i VM.

Plus fysion och Micke Ljunglind, han som ständigt finns vid Anjas sida och kan tyda varenda liten rörelse i ansiktet och vet vad Anja tycker och tänker.

Jag önskar att jag haft samma förmåga. Men blir inte klok på vad som rör sig innanför pannbenet. För Anja är i dag så medveten om när media finns runt henne att hon kan leka kurragömma och säga just dom rätta sakerna, det förväntade och det korrekta.

Kom igen nu, säg att du är less på vädret. Nej, det är inga problem. Säg att du har ont i knäet. Nej, inte värre än vanligt. Säg att du – ja, säg vad som helst som kan bli en rubrik, något att hänga upp vår journalisttillvaro på.

Men, nej, det blir det vanliga. Solen går upp imorron också, värre än så är det inte.

Oavsett om man vinner eller blir tolva eller åker ur eller inte åker alls.

Men någonstans där i Pärsons pall finns svaret på vad hon egentligen vill. Och jag är rätt säker på att det inte är att lämna Val d’Isere utan ännu en medalj till dom sexton hon har i mästerskap.

Det återstår fem tävlingar, lagtävlingen på onsdag där Sverige normalt sett tillhör favoriterna. Men nu är vi skadade, ur form, snöblinda, pensionerade, eller något annat.

Sedan såväl slalom som storslalom för herrar och damer. Och kanske blir det till slut bara fyra tävlingar, eftersom arrangörerna bestämt att lagtävlingen – trots bojkotthotet – ska avgöras i den branta, isiga och fasansfulla backe där herrarna tävlar.

Kanske gjorde de det med det goda minnet att det inte blir någon tävling, eftersom snön vräker ner och tänker göra så också imorron.

Och då hinner man inte skotta undan till onsdag så är problemet ur världen. Fransmän har en tendens att hitta okonventionella lösningar på det mesta.

Mats Dahlberg
mats.dahlberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".