Längdskidåkning

God stämning bakom skidlandslagets framgångar

Skidlandslaget tog sju OS-medaljer, fler är någonsin. Radiosportens Torgny Mogren tror mycket beror på sammanhållningen.

Skidlandslaget gjorde succé i Vancouver-OS med tre guld, två silver och två brons. Men det var bara en av dem som var i en sprintgren, Charlotte Kallas och Anna Haags seger i teamsprin.

Nu har plötsligt Sverige blivit bäst på de långa distanserna, och Torgny Mogren tror han vet varför.

– Det första är den goda sammanhållningen. Det är ett väl sammansvetsat team och de har en bra grupp runt sig och behöver inte vara oroliga för att det inte ska klicka kring tävlingar.

När Mogren själv var aktiv dominerade herrarna med Gunde Svan och Tomas Wassberg, damerna hade ett stort namn i Marie Helene Östlund (då Westin).

Nu är landslaget mer jämnställt med framgångar på både dam- och herrsidan.

– Det vittnar om att vi fått en bra bredd, när det började lossna för damerna är det fler som satsar på de här grenarna, medgång föder framgång.

Kan du dra några paraleller till tiden då du var aktiv? 

– Vi hade samma teamkänsla, hade roligt tillsammans, trivdes att åka iväg tillsammans på läger och tävlingar. Man stöttade varandra och hade fruktansvärt kul och det kan man se i dagens landslag också.

Men det kan inte vara så enkelt att sammanhållningen gör allt?

– Nej, absolut inte. Man måste veta hur man ska träna och ha talang för det man gör. De som är bäst nu har hållt på så länge för att nå upp till världsklass. Just nu har de bra förutsättningar för det och då ser man resultat också.

Efter din generation såg man en dipp, hur kan man undvika det nu?

– Som jag sagt förut, man måste försöka hålla hög nivå på trivseln. Skulle det bli schismer så måste man få bort det så fort som möjligt.

– När jag höll på hamnade vi i lite gnäll och gny på några hörn, sen kom vi in i generationsväxling. Man glömde bort rekryteringen, vi var ett så starkt lag, man glömde bort de som kom underifrån och de fick inte chans att ta sig ut på världscup eller större tävlingar. Då halkar man efter.

– Jag hoppas man tar tag i det nu. Det finns ett lag under landslaget och dem måste man matcha på ett vettigt sätt och låta dem tävla på internationell hög nivå.

På damsidan har man ett gäng tjejer som kan slå igenom om några år, men på herrsidan är det tunnare?

– Ja, det är generellt tunnar på herrsidan och det har det varit i många år. Men när de har gått in på seniornivån så har några utmärkt sig hela tiden, så man ska inte vara för pessimistisk.

– Men vi har svårare att hänga med på herrsidan i juniorsammanhang, det är då man måste förstå att man ska börja träna på en annan nivå och ha ett annat upplägg. Nu når de toppen senare än tjejerna.

Dag Malmqvist
Lovisa Giertta

Radiosporten@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".