Rozbeh Aslanian i den numera renoverade lokalen vid Backaplan. Foto: Nina Frogneborn

Rozbeh: "Svårt att knyta band"

Rozbeh Aslanian var 19 år när han var med om Backabranden. Han förlorade 35 av sina vänner och kände gärningsmännen.
– Jag har svårt att knyta nära band i dag, säger han.

Rozbeh minns den dagen, då han skulle radera namnen på sina omkomna vänner från mobilen.

– Jag hade en session tillsammans med min kurator, säger han. Jag raderade namn efter namn och tillslut såg jag att jag bara hade nio namn kvar. Nästan hela min bekantskapskrets slogs ut den natten.

Han upplevde det som ett stort svek.

– Inte bara av de som gjorde det, utan också av mina vänner... som bara gick och dog och lämnade mig kvar i det här kaoset som var efteråt. Det var också ett svek. I dag har jag väldigt svårt att knyta starka band och känna att det här kommer att vara för evigt.

Har flyttat mycket

Han tror att det gjort att han flyttat runt så mycket. I dag bor han i Malmö. Han vet inte om han kommer att stanna där, men Göteborg är den sista stad han vill bo i.

– Göteborg innebär mycket lidande och smärta. Det finns inte ett gathörn som inte påminner om mina vänner. Därför har jag valt att lämna stan för gott.

Men brandnatten förändrade också Rozbehs liv på ett annat sätt. Han beskriver sitt tonårsliv som destruktivt, fyllt av stök, bråk och slagsmål. När han tvingades lämna Göteborg, lämnade han också kriminaliteten bakom sig. Även om det tog ett par år.

I dag vill han jobba med människor. Han har läst socialt arbete och statsvetenskap och jobbat mycket med ungdomar på glid.

– Det hade varit ett otroligt idiotiskt slöseri att inte använda det jag varit med om till något som andra människor kan bli hjälpta av.

Känner inte längre hat mot gärningsmännen

Nu känner han inte heller samma hat mot de som anlade branden. Det märkte han en dag i Stockholm när han stod öga mot öga med en av dem.

– Jag skulle precis kliva av tunnelbanan. Han skulle kliva in i samma dörr som jag. Folk rörde sig runtomkring oss, men vi stod bara blickstilla och tittade på varandra. Då kände jag att jag inte hade någonting att hämnas för.

Mår du idag som du trodde att du skulle må för tio år sedan?

– Jag mår mycket bättre. För tio år sedan tog mitt liv slut. Livet har ett märkligt sätt att leka med en. Så hittar man lite mer energi, lite mer adrenalin och fortsätter några steg, tills man är där uppe. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".