Tyst på New Yorks kaféer

I West Village i New York, där jag bor, finns många trevliga kaféer. Trendiga, mysiga, personliga och kaffet är gott.

Men det slår mig när jag besöker dem att de ofta är tysta som i graven nuförtiden, även när de är fullsatta. Förr fanns kaféer till för att prata och skvallra på och satt man ensam kunde man alltid roa sig med att tjuvlyssna på grannarnas samtal.

Men den tiden verkar över. Folk sitter ofta en och en vid sina bord och allt som hörs är lattemaskinernas pysande ljud när mjölken fluffas upp, dunket från baristorna när kaffepulverhållaren rensas och så det stilla knattret från tangentbord. Samtalen har tystnat.

Ibland är det nästan komiskt. På populära Café Doma på Perry St är ofta varje bord upptaget av en person och en laptop. Alla sitter insjunkna i sin egen värld, pluggar, läser eller chattar och såna samtal blir ju svårare att tjuvlyssna på. Gud nåde den som lutar sig över och läser på någon annans bildskärm.

Det ser kanske likadant ut över hela västvärlden, speciellt i storstäderna. Det har förstås med internetutvecklingen att göra, men kanske har det också med singellevandet att göra. New York domineras av ensamhushåll och kanske står man lättare ut med ensamheten med sin dator på ett kafé, än hemma i sin tomma lägenhet.

Hur som helst, det traditionella kafésorlet har tystnat, och jo, lite trist är det faktiskt. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".