Obama, Chavez och Fidel

Det panamerikanska toppmötet som avslutades i söndags på Trinidad-Tobago beskrivs som en stor framgång. Slutdeklarationen var visserligen så meningslös att den enbart undertecknades av Trinidad-Tobagos president som agerade talesman för alla andra. Men det viktiga var inte det, utan mötet mellan Barack Obama och de latinamerikanska ledarna. Det blev en succé.  Ett helt nytt tonfall slogs an.  En av de mest entusiastiska deltagarna var Venezuelas Hugo Chavez – USA:s mest enträgna kritiker på kontinenten. Chavez beskrev toppmötet som ”nästan perfekt”. Men frågan är hur länge smekmånaden kommer att hålla i sig. Igår publicerade Fidel Castro en sarkastisk kommentar om de förtjusta reaktionerna. Och han påpekade att när det gäller Kuba så har ingenting förändrats. Kubas president, Raul Castro, har visserligen inte sagt någonting ännu. Men det är Fidel som är Hugo Chavez och de andra radikala ledarnas politiska fader. Det vore spännande att höra en diskussion där Chavez försöker övertyga Fidel om varför mötet var ”nästan perfekt”. Men det lär vi knappast få höra. Ett fundamentalt inslag i den ”socialism för det 20:e århundradet” som Hugo Chavez proklamerat, och flera andra presidenter slutit upp bakom, är att inte diskutera den kubanska erfarenheten. Kuba är ingen erfarenhet att lära sig av. Bara ett exempel att beundra. Kubas är ju, som Hugo Chavez har sagt, ”ett hav av lycka”.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".