Väntans tider i Nordirland

Journalistik är att vänta. Det får man lära sig i tidiga år.

Ofta väntar man på rätt tillfälle, rätt intervjuobjekt, rätt timing i största allmänhet. Och när så rätt ögonblick är inne ska man vara på alerten och ställa de rätta frågorna.

De senaste dagarna har jag väntat mycket och inte alls varit så bra på det som jag borde. Jag har väntat på en utlovad intervju i Nordirland - och det är något annat än i Sverige. Som svensk är man ju van vid att ”tis kl 10” betyder just att man ses tisdag kl 10.00, prick.

I Nordirland betyder det att man eventuellt hörs av kring 11 denna tisdag, för att kanske kunna ses några timmar senare. Eller så ses man en helt annan dag och tid. Eller kanske inte alls.

Och när man har ett par sådana träffar med folk och ingen av dessa sker på avtalad tid, så blir åtminstone jag rätt matt.

En dag åker jag upp till det regionala parlamentet Stormont tillsammans med en politiker. Hans kommittémöte börjar kl 10, men vi kommer dit snarare framåt 11. Mötet ska pågå en timma, tror han. Vi blir sittande där i två och en halv. Nästa möte blir framflyttat...och nästa...och så håller det på.

Bara ett av mina möten under veckan i Nordirland sker på avtalad tid, ja, till och med lite före. Jag ska äta lunch med en kvinna. Några minuter innan vi ska ses ringer hon och meddelar att hon redan sitter på restaurangen. Vem det var? Tja, en svenska - givetvis.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".