"Vargavintrar väntar i Lettland"

Åtgärderna för att minska den ekonomiska krisen i Lettland radas upp som pärlor på ett radband; sänkta löner, sänkta pensioner, indragna barnbidrag, kraftiga nedskärningar inom hälsovården för att nämna några, men den omstridda frågan om devalvering lyser med sin frånvaro på åtgärdslistan. Med höga lån och rädsla för att förlora sina jobb är många letter djupt oroade för vart landet är på väg.

Jublande letter som firar självständigheten med champagne på Rigas gator. De bilderna mötte världspressen 1991 när landet förklarade sig självständigt från Sovjetunionen. Då var förhoppningarna och förväntningarna inför framtiden skyhöga.

Den politiska självständigheten följdes av flera års ekonomiskt uppsving med stor expansion i de allra flesta branscher. Utländska företag och banker investerade i rask takt och letterna, som givetvis var glada över att år av åtstramningar var över, började konsumera saker som de under den sovjetiska annekteringen inte haft tillgång till eller råd med. Vanliga letter började också ta stora banklån, trots eller tack vare, att de inte hade erfarenhet av vad lån innebär.

Men de senaste årens ekonomiska boom brast förra året. Då hamnade landets näst största bank Parex i kris och tvingades att förstatligas. Det satte statsekonomin i gungning och den nationella krisen var ett faktum. Utöver detta tillkom den globala krisen som också slog hårt mot Lettland som nu sträckte ut handen för internationellt stöd. Den internationella valutafonden IMF ställde som krav på Lettland att statsbudget måste spara över 7,5 miljarder kronor för ett stort stödpaket som skulle kunna ta landet ur krisen.

Det spekulerades länge om en devalvering, nedskrivning av valutan lat, skulle göras. Många ansåg att det var det enda rätta, men att prata offentligt om devalvering i Lettland sågs inte med blida ögon från myndigheterna, som tidigt varit motvilliga till devalvering.

Bland dem som öppet ändå ventilerade sina åsikter om devalvering och inte skrämdes av repressalier fanns universitetslektorn Dmitrijs Smirnovs. Han och flera med honom menade att en devalvering är att föredra eftersom Lettland reser sig snabbare om valutan faller. För sin öppenhet fick han sitta i häkte hos säkerhetspolisen för ”falska nyheter om Lettlands finansiella system” som sedan 2008 är straffbart.

En orsak till att regeringen och den lettiska centralbanken försökte undvika en devalvering till varje pris är det skulle få det planerade EMU-inträdet att skjutas fram. På EU-nivå fanns också en rädsla för att en devalvering skulle ha fått en spridningseffekt i övriga Östeuropa.

Den åtgärd som regeringen slutligen la fram till parlamentet för att möta IMF:s krav var att dra in på offentliga utgifter. Regeringen la fram ett åtgärdspaket för besparingar som antogs så sent som den här veckan av det lettiska parlamentet.

Det innebär bland annat sänkta löner, inga barnbidrag delas ut det första levnadsåret, redan låga pensioner sänks ytterligare och kraftiga neddragningar genomförs inom exempelvis sjukvården. Det sistnämnda fick i veckan den lettiska hälsoministern Ivars Eglitis att avgå i protest.

Vanliga letter har sagt att det bara var en tidsfråga innan den ekonomiska blomstringen skulle minska, men de trodde aldrig att landet skulle hamna i dagens djupa kris. De känner sig lurade och tagna på sängen, medan experter, med god insyn i den finansiella marknaden, menar att det här borde ha förutspåtts, speciellt av bankvärlden som har varit med om att bygga upp den här bubblan, menar dem.

Sverige har haft en stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Lettland. Svenska banker har drygt hälften av den lettiska marknaden och de har kritiserats hårt för sin aggressiva utlåning när landets ekonomi blomstrade och sen ansvarslösa agerande i sämre tider. Bankerna själva avvisar kritiken om den snabba och ansarslösa expansionen och har bland annat sagt att de kommer att stanna i Lettland och ta ansvar för den ekonomiska nedgången bland annat för de ser landet som sin hemmamarknad.

I dag känns glädjeyran från 1991 och framtidsdrömmarna de följande åren avlägsna. Borta är BNP som växte med tvåsiffriga procenttal, investerarna har fått kalla fötter, företag som tidigare haft höga årliga omsättningsökningar står stilla, arbetslösheten ligger på över 17 procent och bopriser som i vissa områden har halverats det senaste året. I många fall överstiger lånen värdet på boendet.

Analytiker har beskrivit dagens ekonomiska kollaps som ”en dröm som går i kras” och att ”vargavintrar väntar för befolkningen”. Det är med andra ord en väldigt dyster bild som målas upp och det sparpaket som nu har antagits av parlamentet betyder inte att ekonomin är på väg att vända.

Dessvärre kan statens kraftiga nedskärningar, i kombination med kris i den privata sektorn, leda till att nedgången kommer att späs på mer, enligt vissa bedömare. Men det finns också de experter som är mer optimistiska och tror att lånade pengar från IMF och sparpaketet tillsammans på sikt ska skapa balans i ekonomin.

Şîlan Diljen
silan.diljen@sr.se