p1-morgon

Med midsommarkatastrofen i gott minne

Många utlandssvenskar vill ju så gärna komma hem till midsommar. För traditionell svensk midsommar, med midsommarstång, små grodor, nypotatis, sill och snaps, det är ju något alldeles speciellt. Fast jag vet inte. Midsommar kan vara kul på andra håll också.

Inte minst där de verkligen firar midsommar på midsommar, på Johannes Döparens dag i nästa vecka. För det är den riktiga midsommaren. Den firas just då här i Lettland med stora festligheter, med eldar, sånger, mat och dryck.

Vi i Sverige har i den trista lutheranska effektivitetens namn valt att flytta midsommar till den närmaste helgen, och det är alltså nu det.

Detsamma har finländarna gjort, men på till exempel Åland kallar man fortfarande midsommar för Johanne - till minne av den riktiga midsommaren. Midsommar på Åland väcker minnen om den allra första katastrof jag som radioreporter var ögonvittne till, visserligen en väldigt liten katastrof, men ändå.

Det var midsommarafton år 1970 och jag jobbade på den åländska radion och sent på kvällen, framåt midnatt, skulle Ålands pampigaste midsommarstång, åtminstone enligt ortsborna själva, resas i Eckerö.

Den var uppåt 50 meter hög och smyckad med alla attiraljer, kronor och girlander, och de påstod att den vägde närmare ett ton. Stången skulle, enligt gammal tradition, resas med handkraft, med långa trägafflar, så kallade saxar, och rep. Naturligtvis måste radion vara där och beskriva stångresningen.

Det var mycket folk som hade samlats för att se på. Så småningom trädde en grupp resliga karlar fram som under stångkaptenens ledning skulle få upp midsommarsymbolen. Nu skulle det ske. Med hjälp av saxarna och repen fick de stången att så småningom höja sig mot den sommarljusa natthimlen. Fast det var lite vingligt.

Men med en massa hej och hå och uppmuntrande rop och råd från åskådarskaran reste sig stången alltmer. Men fortfarande vingligt och svajigt och några i laget som slet med saxar och rep började utbyta frågande blickar och se lite skärrade ut. Men nu var stången i alla fall så där halvvägs och stod i 45 graders vinkel. Det såg väldigt ostadigt ut och några åskådare började dra sig undan för tänk om ett ton midsommarstång kommer nerrasande.

Karlarna skrek och slet med stången som inte tycktes vilja samarbeta. Helt plötsligt tappade de fullkomligt kontrollen, släppte saxar och rep och sprang, folk började skrika och stången kom farandes mot marken med ett brak. Ingen skadades. Men en bil som stod dumt parkerad fick stången över sig och taket knäckt.

Och några eckeröbor tittade i åratal snett på mig för att jag hade den dåliga smaken att berätta för allt folk om deras misslyckande.

Christer Fridén, Riga
christer.friden@r.se