Burkan upprör i det sekulära Frankrike

Efter att president Nicolas Sarkozy uttalat att burkan är "non grata" i den franska republiken ställs det sekulära samhället åter på sin spets.

Principen om sekularitet är djupt rotad i det franska samhället. Efter den franska revolutionen kom termen "laïcité", det vill säga konfessionslöshet, att symbolisera principen om att den verkställande, juridiska och lagstiftande makten inte ska beblandas med religion. I början av 1880-talet fördes ordet för första gången in i en fransk lagtext.

Det var politikern Jules Ferry som tog initiativ till att den franska skolan ska vara gratis, obligatorisk och sekulär. 1905 skiljdes den franska staten och kyrkan åt och i dag, över hundra år senare, är det en självklarhet för de flesta fransmän att religion tillhör den privata sfären.

Sekularismen har haft konsekvenser för flera religiösa grupper, men främst för Frankrikes runt fem miljoner muslimer. Både statliga institutioner och flera privata företag kräver i dag att anställda muslimska kvinnor går obeslöjade till jobbet, trots protester om att de då känner sig nakna.

Det har också hänt att familjer nekats boende på grund av att kvinnan bär en heltäckande muslimsk klädedräkt, som burka (täcker hela kroppen och ansiktet) eller så kallad niqab (slöja som bärs framför ansiktet) och att invandrade kvinnor nekats undervisning i franska av samma skäl. 

Frankrike har också nekat medborgarskap till en kvinna klädd i burka, med motiveringen att hennes radikala praktik av islam inte är förenlig med franska värderingar som jämlikhet mellan könen.

Det sekulära samhället ställdes på sin spets när Frankrike, som enda land i Europa, förbjöd ”påtagliga religiösa symboler" i skolan för fem år sedan. Lagen innefattar förvisso till exempel både stora kors och den judiska kippan, men anledningen till att lagen kom till 2004 var att man ville komma åt den muslimska huvudduken.

Detta faktum ledde till en hätsk debatt där politikerna från många håll anklagades för att vara rasistiska och lagen sågs som diskriminerande mot unga muslimska flickor. Men förbudet fick inte bara ris. Organisationen Varken Hora eller Kuvad applåderade den så kallade slöjlagen som de menar skyddar unga, muslimska flickor och hjälper de att stå emot press hemifrån och från omgivningen att tidigt täcka håret av religiösa skäl.

Organisationen, som grundades av den nuvarande toppolitikern Fadela Amara, en praktiserande muslim som tycker att religionen hör hemma i den privata sfären, propagerar för att flickor själva ska få välja om de vill bära slöja när de är vuxna och inte tvingas på den som barn. Både hon och organisationens nuvarande ordförande är också för ett totalförbud mot burkan som de menar inskränker på individens grundläggande rättigheter.

– En kvinna kan bara vara fri om hon är synlig, sa organisationens ordförande Sihem Habchi efter den franske presidentens uttalande om att burkan är en symbol för kvinnoförtryck.

Hennes ställningstagande mot burkan grundar sig inte i rätten att välja själv när tiden väl är mogen, som i fallet med slöjan i skolan, utan om fördömande.

President Nicolas Sarkozy får alltså stöd för sina uttalande om att burkan är ett problem när det gäller kvinnors frihet och värdighet och att den franska republiken inte kan acceptera att kvinnor är fångar bakom ett galler, utan socialt liv och egen identitet.

Även Dounia Bouzar, antropolog och forskare, ställer sig bakom presidenten. Hon menar att det hade varit värre att inte låtsas om problemet. Att tvingas bära burka eller niqab, som är en typ av slöja som är långt vanligare i Frankrike, är synonymt med indoktrinering och ett fundamentalistiskt synsätt som inte hör i hop med Islam, menar Dounia Bouzar. 

Men alla muslimer i Frankrike är förstås inte lika positiva till ett eventuellt totalförbud av burkan. Många reagerade med ilska efter presidentens utspel och kände sig påhoppade och utpekade.

– Staten bör varken lägga sig i enskilda personers klädedräkt eller religiösa övertygelse, sa Fouad Hallaoui, ordförande för en paraplyorganisation av muslimska föreningar.

Många muslimer ser också utspelet som ett svepskäl för att attackera religionen islam. "Det är inte tio kvadratcentimeter mer eller mindre av en kvinnas ansikte som är problemet för Nicolas Sarkozy, det är islam", står det skrivet på det Franska rådet för muslimsk tro:s hemsida. 

Frågan om ett eventuellt förbud av burkan i Frankrike splittrar också den franska politiska eliten. Stödet för åsikten att burkan är en form av förtryck tycks utbrett bland både höger- och vänsterpolitiker. Men alla är inte för ett totalförbud. Det är trots allt bara en bråkdel av Frankrikes muslimer som bär burka och genom att lagstifta i frågan riskerar man att förlora mer än man vinner, menar till exempel Cécile Duflot, generalsekreterare för det gröna partiet.

– Med ett totalförbud riskerar de berörda muslimska kvinnorna försvinna från de franska gatorna och deras situation skulle därmed förvärras, säger hon till fransk press.

Socialistpartiet varnar för att den hätska debatt som föregick 2004 års lag kommer att blossa upp igen och även människorättsorganisationer har visat sitt ogillande.

– Att förbjuda burkan kommer inte att ge kvinnor större frihet. Det kommer bara att stigmatisera och marginalisera de kvinnor som bär den, säger Jean-Marie Fardeau på den USA-baserade organisationen Human Rights Watchs Pariskontor.

Exakt hur många som bär burka i Frankrike vet ingen säkert, det talas om ett hundratal. Detta är en av de frågor som 32 parlamentariker, både vänster och höger, ska försöka ge svar på om sex månader när deras utredning ska vara klar.

Franska ledarskribenter borde reagera snabbare och stötta parlamentariker som tagit tag i frågan för att försvara republikens värden. Det tycker tidningen l'Express profilerade chefredaktör Christophe Barbier. Och han skräder inte orden när det gäller hans egen syn på den muslimska klädedräkten.

– Det är uppenbart att burkan måste förbjudas. Den innebär fysisk och psykisk tortyr, den kväver kvinnor, säger Christophe Barbier i en videoinspelning på tidningens hemsida.

Medan Barak Hussein Obama uttalade kvinnors rätt att bära slöja i sitt tal i Kairo för några veckor sedan, går hans franske motsvarighet i motsatt riktning. Om Nicolas Sarkozy agerar i sekularismens namn eller av helt andra orsaker är oklart. Den överhängande frågan är om det är förbud eller närmande som krävs för att stötta de muslimska kvinnor som Frankrikes president refererar till som fångar bakom ett galler.

Anja Sahlberg
anja.sahlberg@sr.se