Ilska och sorg i Georgien ett år efter krig

I dag har det gått ett år sedan kriget i Sydossetien började mellan Ryssland och Georgien. Det har varit en rad minnesstunder för att högtidlighålla årsdagen.

I Georgiens huvudstad Tbilisi samlades människor framför parlamentsbyggnaden. Exakt klockan tre proklamerade parlamentets talman en tyst minut och när den var slut löd den georgiska nationalsången.

Några hundratal människor hade samlats, mindre än väntat men kanske beroende på att det hade regnat kraftigt tidigare.

– Aldrig att det kan bli vänskapliga förbindelser igen mellan Georgien och Ryssland, inte förrän de har lämnat tillbaka Abchazien och Sydossetien i varje fall, säger Nana Mattjevariani och Georgi Apridonidze i munnen på varandra.

Nana är omsvept av en georgisk flagga och hon säger att hon har kommit för att protestera mot Rysslands kolonialpolitik.

På ett ställe på gatan har man byggt upp en kopia av ett skyttevärn för att visa hur de georgiska soldaterna kämpade.

18-årige David Sivtsivadze säger att han vill hylla de döda hjältarna från kriget som han ser som sina bröder. För att undvika nya krig måste Georgien gå med i Nato, tycker han.

Över minneshögtiden ljuder också en sång tillägnad de mer än hundra människor som dödades just på den här platsen 1989 av sovjetarmén. Innebörden är att Georgien alltid har tvingats kämpa mot ryskt inflytande.

Samtidigt med det här ägde minnesceremonier även rum i Sydossetien, men med helt annan andemening. Där menar man att den ryska armén räddade dem efter att georgierna hade börjat beskjuta huvudstaden Tschinvali med tunga vapen, något som man i Sydossetien ser som en ren krigsförbrytelse.

Sten Sjöström, Tbilisi
sten.sjostrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista